I Saturnus ringar spinner W.G. Sebald en intrikat och gastkramande silkestråd av ödelagda landskap och mänskans villkor.

Den engelske 1600-talsläkaren Thomas Browne fantiserade om ett musaeum clausum, ett museum för märkvärdiga, försvunna och beryktade böcker och föremål. Den argentinske författaren Jorge Luis Borges drömde i sin tur om biblioteket i Babel som skulle innehålla alla 410-sidiga böcker som är möjliga att skriva, också de som ännu inte skrivits. I Saturnus ringar reser den i England bosatte tyska författaren W.G. Sebald(1944–2001) eller hans alter ego efter en förlamande sjukdom till fots och med buss genom Suffolk i östra England medan han googlar sitt minne och finner överraskande encyklopediska länkar från när och fjärran.
Vandringen genom byar, gamla industriorter och naturens kreationer går i förgänglighetens och förfallets tecken, allting tycks hänga ihop, det gäller att bruka och att förbrukas. Den växande mänskligheten kräver allt mer resurser, och jagberättaren erinrar sig att sillfångsten redan mot slutet av 1700-talet uppskattades till sextio miljarder fiskar om året, med andra ord en enorm fett- och proteinöverföring från hav till land, ett dödande utan like som framkallar akademiska utläggningar om huruvida sillar har känslor. Och ju längre han vandrar desto klarare tycks han inse att civilisationerna bygger på dessa ofantliga slaktrester av växter, djur och inte minst mänskor. Någonting som påminner om Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, en av de historiska personer som Sebald målar porträtt av.
Silkesproduktionen blir en central figur för denna utsugning, kanske för att de komplicerade vävmönstren också associerar till texters intrikata mönster men också för att den anknyter till en tysk pedagogisk skrift från 1939 om silkesodlingens betydelse för Tyskland, inte bara för ekonomin utan också i uppfostringssyfte eftersom man med hjälp av larverna kan demonstrera de ”nödvändiga basåtgärderna prestationskontroll, urval och utgallring för undvikande av rasmässig urartning”. I den medföljande filmen får eleverna sedan se hur larverna dödas industriellt ”i en inmurad tvättgryta som hela tiden hålls kokande”.
För Sebald återstår det bara att konstatera: ”Medan jag nu när jag skriver ner detta återigen funderar över vår historia, som nästan uteslutande består av kalamiteter, slår det mig att en gång i tiden ansågs det att för damerna ur de högre stånden var det enda passande uttrycket för djup sorg att bära tunga rober av svart sidentaft eller svart crêpe de chine.” Och på stadsbiblioteket i München hittar berättaren i ett dokument från 1822 en viss herr Seybolt som varit anställd bland annat som silkeslarvskötare med ansvar för ”avhasplingen” och ”fileringen”, och i början av boken konstateras det att Thomas Browne var son till en silkeshandlare.
Den stämning som vilar över Saturnus ringar tycks härstamma från en djup avsmak för historiens fundament. Men här finns också berättarglädje, en sorts tillfredsställelse över att få spinna själva textväven, på ett språk som påminner om en grovt karikerad professors utläggningar men som ändå vibrerar av poesi (jag misstänker att om jag kunde läsa boken på tyska skulle jag på vissa sidor riskera att råka ut för skrattparoxysmer med risk för livshotande skador på de inre organen). Här finns också en sorts svart humor eller kanske dold självironi, som kommer fram till exempel i porträttet av den romantiske poeten Algernon Swinburne, som var så nervöst och epileptiskt lagd att biograferna till slut måste definiera honom som ett ”epigenetiskt fenomen, bortom allt som är naturligt möjligt, liksom sprunget ur intet.” Slutligen framstår Sebald som en inte helt pålitlig berättare, även om boken är fullspäckad av historiska personer och händelser. Texten svajar och muteras ideligen på något sätt, trådarna börjar korsa på helt oförutsägbara, fantastiska sätt.

W. G. Sebald: Saturnus ringar – En engelsk vallfart. Översättning: Ulrika Wallenström. Panache, Albert Bonniers förlag, 2007.

Janco Karlsson

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.