Våra utflykter för oss också till Malaysia, genom tågfönstret ser vi kilometer efter kilometer, flera hundra kilometer enformiga planteringar med oljepalmer som ersätter den nerhuggna regnskogen (enligt tv-reklamen i samband med BBC News ”A gift for life” …). Trots att miljömedvetenheten börjat vakna till liv också i denna del av världen prioriteras givetvis de ekonomiska intressena alltjämt. Ett exempel på en annorlunda miljömedvetenhet upplever jag också när vi tar in på landsortshotellet i Malaysia vid de höga bergen och de vackra vattenfallen och jag iklädd bikini tar mig ner till bassängen för att svalka mig – bassängen befinns vara fylld till bristningsgränsen med malaysiska kvinnor och barn plaskande omkring fullt påklädda, huvudduk, skjorta och jeans. Jag gör snabb sorti med tanke på den muslimska sedlighetspolisens eventuella entré. Sedlighetspolisen haffar också gärna västerländska par som delar hotellrum men glömt äktenskapslicensen hemma.

Inte med tåg, men med färja tar vi oss till Bintan, den stora indonesiska ön på andra sidan Malackasunden, någon gång i historien avsedd att fungera som de malaysiska furstarnas residens, dåförtiden tillhåll för sjörövare, portugiser och holländare. Sjörövarna är ytterst aktuella fortfarande – man ser knappast några fritidsbåtar vare sig här eller i Singapore, det nutida sjöröveriet är inte mindre farligt och nyheterna berättar ofta om otrevliga incidenter. En stor del av ön utgörs numera av exklusiva hotellområden och golfbanor för förmögna singaporeaner och västerlänningar, på andra sidan alla säkerhetskontroller med beväpnade vakter och passkontroll (terroristskräcken är ytterst påtaglig) vidtar själva Indonesien, små städer med byggnader och fortruiner från kolonialtiden, fattigt fattigt – men alla dessa otroligt vänliga människor, hälsar på främlingarna, frågar vad man heter, varifrån man är och hur många barn man har, känns nästan hemskt att klampa in i deras vardag. I det smaragdgröna landskapet lyser den mörkröda jorden fram som stora sår – den bauxitrika sanden exporteras till Japan för aluminiumtillverkning, och någon landskapsvård finns nog inte här.
Den stora koelfågeln med sin sorgesamma morgon- och kvällskonsert har inte hörts av på en tid – knappast för att den skulle vara sysselsatt med bobygge eftersom den i likhet med göken lägger sina ägg i andra fåglars nästen. Säkert klokt med tanke på situationen för ensamstående mödrar här i Singapore – sämre socialbidrag än för gifta kvinnor, sämre status. Den lilla gulfotade mynan syns däremot överallt i alla sina varianter – också den skalliga utgör enligt fågelboken en egen underart. Mynan är i färd med att ta över de lokala fåglarnas revir, och man kommer osökt att tänka på Singapores egen situation: hur skall framtiden gestalta sig för denna otroligt genomplanerade, trygga, censurerade, officiellt harmoniska välfärdsstat med sin knappt fem miljoner stora åldrande befolkning, omgiven av Indonesien, över 200 miljoner invånare varav 88 procent muslimer, och Malaysia, närmare 27 miljoner invånare, hälften malajer, och överallt kineser som utgör den ekonomiska överklassen. Och av de singaporeanska ungdomarna studerar en stor del utomlands, utan tanke på att återvända till bristen på åsikts- och yttrandefrihet. En dansk politiker som deltog i en sammankomst för EU-parlamentariker här med demokrati på föredragningslistan fick veta att han skulle bli arresterad om han yttrade sig vid ett offentligt möte.
Men otroligt vacker är det i denna välplanterade jätteträdgård, även om allting inte är vad det ger sig ut för att vara. Krokodilfarmen visar sig bestå av några pyttesmå bassänger mitt i stan, i den tillhörande shopen säljs handväskor och bälten av krokodilskinn. Varmvattenkällan som på kartan ser ut som en isländsk geysir visar sig bestå av en varmvattenkran som sticker upp ur marken, visserligen svavelluktande hett vatten men inte precis den vulkaniska aktivitet man väntat sig.