Yoga är ljuvligt för det får det att killa inuti musklerna. Och medan man yogar kan man tänka sig att man är en vig indier i total balans i solens sken, eller en hippie i San Francisco på 70-talet.

Dock finns det annat med yoga som får det att pirra i kroppen, men av irritation. Nonsensramsorna i början av yogatimmarna, under vilka man misstänker att man är en bland femtio blekfeta finnar som står och tillber suspekta indiska gudar utan att fatta det själv. Grannen på mattan bredvid som är vigare än man själv, och det faktum att man inte får låtsas om att det stör. Det värsta är ändå att man måste ha tid för att yoga. Och TID finns det INTE här i världen, det är ett som är säkert. Taoisterna och buddhisterna har fel (och yogisarna är lite inne på samma spår). Det spelar roll hur man utnyttjar sina minuter på jorden och det verkar inte roligt att uppnå ett slocknande från alla begär.

Detta år yogar jag alltså inte. Jag har för många söner och för många jobb. För att ändå upprätthålla en bild av mig själv som en som yogar, har jag istället inhandlat Yogi-te. Det är en vacker bild på asken, en gudinneaktig dam och många obskyra kryddväxter. ”In 1969 Yogi Bhajan left his native India to teach Kundalini Yoga to the West (…) After each class, Yogi Bhajan would serve an aromatic spice tea to his students, which they affectionately named Yogi tea”, står det bredvid damen, och teet smakar just så höigt att jag ryser av välbehag och tänker på Woodstock och känner mig som ett flower child varje kväll. Och helt extremt vig faktiskt, liksom inuti, även om jag bara halvligger i soffan och varvar teet med fetaste choklad och kött.
Det är tills jag märker att det står något på lapparna som sitter fast i tepåsarnas trådar, på de platta pappersflötena. Det är visdomsord som ska ge sådana som mig råd på vägen, i stil med meddelandena i de amerikanska kinarestaurangernas lyckokakor.
Varje kväll får jag ett nytt råd.
“The greatest happiness is to serve all”, står det på måndagen.
“The beat of your heart is the rhythm of your soul”, på tisdagen. Och sedan, på onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag:
“Inspiring others towards happiness brings you happiness”
“If you cannot see God in all, you cannot see God at all”
“Only share your strengths, not your weaknesses”
“Be proud of who you are”
“Bliss is a constant state of mind, undisturbed by gain or loss”

När jag beklagar mig för en vän ger hon mig ett råd: Klipp lapparna i två delar eller fler och förena dem slumpmässigt.

Det gjorde jag, och därtill fuskade jag ganska så mycket.

Så här blev det. Jag översatte dem med detsamma. Och detta ska jag leva efter, det lovar jag. Och ifall jag en dag blir tepåsetillverkare, ska mina flötesvisdomar se ut ungefär så här:
Inspirera andra med hjälp av dina svagheter.
Dela bara med dig av det du orkar.
Ingen kan låta bli att påverkas av framgångar och förluster, men man kan ju försöka att inte bli ett svin.
Ditt hjärta dunkar, även om du inte kan se Gud alls.
Var stolt om glädjen är ditt vanligaste sinnestillstånd (men det gör inte heller något om du är ledsen eller argsint, ibland eller ofta).