Att en högt uppsatt beslutsfattare anser att Finland inte behöver arbetsrelaterad invandring är märkligt, men att den personen är utrikeshandels- och utvecklingsminister är direkt sensationellt.
Antingen är Paavo Väyrynen (c) förbluffande okunnig om sitt lands framtidsutsikter, eller också är hans främlingsfientlighet så pass gränslös att han hellre ser Finland gå under än tillåter utlänningar rädda landets ekonomi.
Några regeringskollegors reaktioner på Väyrynens uttalande i en intervju för centerpartiets webbtidning Apila häromveckan var mer eller mindre adekvata, om än fåordiga.
Enligt arbetsminister Tarja Cronberg (grön) är Väyrynens tänkesätt föråldrat. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets ordförande Arto Satonen (saml) påminde å sin sida om att den ekonomiska tillväxten hämmas som bäst av bristen på arbetskraft i vissa branscher. Impivaara, menade oppositionens Maarit Feldt-Ranta (sdp).
Den minimalistiska debatten om invandring i Finland är ofta just sådan. Kortfattad, onyanserad och känslomässig.
Det är en olycklig utveckling som kan motverkas bara med en ordentlig dos sans och realism. Migration är ett komplext fenomen som ska hanteras med minst lika komplexa politiska beslut, och politiker och beslutsfattare måste kunna kommunicera denna komplexitet till allmänheten. Det lyckas enbart genom en öppen och grundlig offentlig debatt, utan vare sig överdrifter eller försköningar, något som vi fortfarande saknar i Finland.
Invandringen är inte det stora, skrämmande hotet som det ofta målas upp för att vara. Med intelligenta, långsiktiga politiska beslut kan de bekymmer som invandringen resulterar i hanteras och minimeras. Om den förvaltas korrekt utgör invandringen inte ett problem utan lösningen till många av de svåraste ekonomiska, demografiska och sociala utmaningar som vi ställs inför.
Men utan en debatt som når ut till gemene medborgare kan inget av detta vädras eller slå rot. Då lämnas fältet öppet för främlingsfientliga och nyanslösa brandtalare.
Patsy Nakell
