Intryck från den Nordiska konferensen om Mellanösternstudier som ägde rum i Helsingfors förra veckoslutet.

– Helsingfors är en förträfflig plats att hålla denna konferens på, eftersom finländarna utgör “de andra” i Norden, sade den norska forskaren Bjørn Olav Utvik i sitt välkomsttal och fick konferenspubliken att brista ut i skratt. Utvik är ordförande för Nordiska sällskapet för Mellanösternstudier som arrangerade en akademisk konferens som gick av stapeln förra veckoslutet i Helsingfors.
Mångfald, variation och tolkning var det officiella temat för konferensen, men i bakgrunden för så gott som all västerländsk forskning om Mellanöstern är ju mötet med den andra.
– Stereotyper om Mellanöstern är legio i dagens värld, fortsatte Utvik. Forskare har ett särskilt ansvar att nyansera bilden som sprids.
Dragplåstret för konferensen var Yvonne Yazbeck Haddad, professor i islams historia vid Georgetown-universitet i Washington DC och internationellt känd specialist i 1900-talets islam och dess yttringar, speciellt i USA.
– Islam håller på att uppfinnas på nytt, berättade Haddad. De västerländska kraven har påverkat det islamiska tänkandet. Alltid när Väst framlägger stereotyper om islam, svarar ulama eller de muslimska lärda med prototyper.
Det är den amerikanska presidentens syn på vad som är eller inte är en acceptabel form av islam som har den största genomslagskraften. Därför kallar också Haddad honom för muftin, m.a.o. den som tolkar Koranen och dess föreskrifter.
– När mufti Bush påstår att muslimer vill införa sharialagen och återuppliva kalifatet, svarar amerikanska forskare och muslimska lärda med att visa en annan bild av islam och dess texter, säger Haddad.
Hur djupt denna bild når är ju frågan, men den här debatten återspeglar sig i vilket fall som helst i den arabiska idémarknaden.
– Arabiska böcker och pamfletter som behandlar sekularismen, pluralismen och moderniteten och som i första hand produceras för europeisk eller västerländsk konsumtion florerar idag, menar hon. Första gången jag hörde en mufti i Jordanien diskutera toleransen och jämställdheten mellan könen tyckte jag att han talade strunt. Men idéerna har börjat sprida sig och slå rot.

Qutb och CIA

Att den amerikanska regeringen engagerar sig i att forma religionen och påverka dess utveckling är inget nytt. Haddad berättade om de dokument man kan hitta i det amerikanska utrikesdepartementets arkiv som bevisar att USA varit inblandat i Muslimska brödraskapets uppkomst. I CIA:s arkiv har Haddad själv hittat många referenser till en av brödraskapets främsta figurer, Sayyed Qutb som vistades i USA på femtitalet.
– Men dokumenten är tomma, man kommer inte åt dem, säger hon.
Qutb refererar till vissa västerländska författare i boken han skrev om sin tid i Amerika, och alla dessa författare, säger Haddad, har varit anknutna till det av CIA-bedrivna Franklin institutet.
– Jag är övertygad om att Qutb hade kontakter till den amerikanska underrättelsetjänsten.
En gång såg amerikanerna på islamismen med blida ögon, som en angelägen kontrahent till kommunismen. Den mujahidinska kampen mot den sovjetiska invasionen i Afghanistan i början av 80-talet är det klassiska exemplet på detta. Men nu är det en annan sorts islam som gäller.
– USA vill ha en moderat, sekulär islam och använder sig bland annat av s.k. native informers som Ayyan Hirsi Ali för att häda den islam som inte längre duger för dem. Somliga muslimska angivare tjänar stora pengar på denna industri, påpekar Haddad och uppmanar sin publik att bekanta sig med rapporten ”Building Moderate Muslim Networks” på tankesmedjan Rand Corporations hemsida för att se hur det går till i praktiken.

Amerikansk integration

Hur den muslimska befolkningen i USA har anpassat sig till de nya realiteterna i landet efter år 2001 är en annan central fråga som Haddad uppmärksammat i sitt arbete.

– De försöker lära sig hur andra minoriteter tidigare lyckats integrera sig i det amerikanska samhället, säger hon. I synnerhet katolikers och judars integration, och det pris de varit tvungna att betala för att bli accepterade har fungerat som förebild.
Men det finns andra fall att jämföra sig med.
– Muslimer har haft det rätt skapligt, fortsätter hon, speciellt i jämförelse med tyskarna och japanerna under andra världskriget. Vi vet att universitetet i Wisconsin vid ett skede brände upp alla tyska böcker i sitt bibliotek.
Under 90-talet fanns en kalifornisk imam som predikade om sin vilja att omvända USA till islam, men idag handlar tongångarna bland de amerikanska muslimerna om överlevnad.
– Efter terrordådet i Oklahoma introducerades anti-terrorlagarna där bevismaterialet som åklagarmyndigheterna tillgodogjorde sig av fick vara hemligt. Med Patriot Act efter 2001 behöver myndigheterna inga bevis alls. Blotta misstanken räcker för att man ska dömas.
Moskéerna i USA var tidigare fulla av papper och pamfletter, idéer. Idag är de tomma, menar Haddad. Muslimer vågar inte ens tänka.
Bård Kårtveit, en norsk socialantropolog, ville egentligen studera hur palestinier gör motstånd mot muren på Västbanken. Men han märkte under sin vistelse i Palestina ifjol att det främst var israeler eller västerlänningar som deltog i protesterna. Palestinierna, vars liv muren ju river upp, syntes ingenstans.
När han undrade vad detta berodde på förklarade lokalinvånarna för honom att den israeliska arméns hårda tag med tårgas och gummikulor användes mot just palestinska demonstranter, och det skrämde bort dem. De löpte dessutom risken att bli arresterade och kvarhållna långa tider i häkte utan rättgång.
– Palestinierna hade förlorat tron på fredliga protester, berättade Kårtveit. De var inte likgiltiga inför sitt öde, men de kände sig maktlösa.
En palestinsk demonstration bevittnade Kårtveit trots allt förra sommaren, och det var hans intryck från den som han presenterade i en workshop som handlade om globala företeelser i regionen.
Demonstrationen ägde rum i byn Beit Sahour nära Betlehem, en liten ort som är känd för sina vänstersympatier och där både kristna och muslimer är bosatta. Men det var varken muren eller den israeliska ockupationen som man protesterade mot.
– Invånarna i Beit Sahour var förfärade över det israeliska angreppet mot Libanon i juli förra året, berättade Kårtveit medan han visade upp foton från demonstrationen. Det var libanesernas sorgliga öde, inte deras eget, som hade fått dem att gå ute på gatorna.
Protesttåget var i form av en begravning för arabförbundets, FN:s och det internationella samfundets samveten. Demonstranterna bar på kistor som representerade döda samveten, och byns ortodoxa och katolska präster läste till slut upp begravningsliturgin på både latin och arabiska.
Att det var kyrkan som stod som arrangör betraktade Kårtveit som betydelsefull.
– Kyrkan åtnjuter inte särskilt mycket förtroende bland befolkningen, förklarar han. Prästerna är ofta utländska, och misstänks för att vara partiska och för att ha för nära band till kyrkorna som är verksamma i Israel. Demonstrationen var ett tillfälle för kyrkan att vinna poäng bland befolkningen i Beit Sahour.

Europas röriga linje

Konferensen avslutades på söndagen med en workshop där bland andra den danska forskaren Peter Seeberg redogjorde för sin syn om det politiska läget i Libanon.

– Situationen i Libanon är högst dramatisk för tillfället, säger Seeberg som är verksam vid Center for Mellenøst-Studier vid Syddansk Universitet i Odense. Dödläget mellan oppositionen och regeringspartierna har fortsatt i mer än ett år. Risken för att landet splittras är överhängande, eftersom parterna inte verkar kunna enas om vem som ska bli president efter den Syrienvänlige Emile Lahoud.
– Det kunde vara lägligt för EU att hävda sig i Libanon just nu, menar Seeberg. Hittills har den europeiska utrikespolitiska linjen tyvärr varit otillräcklig.

– Egentligen tävlar Europa om inflytande i hela regionen med Iran. USA:s och de arabiska regimernas anseende har försvagats. EU:s politiska linje borde bli mera aktiv och dynamisk. Nu är den bara osammanhängande.

Patsy Nakell

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.