För någon dag sedan försökte jag – igen – göra en storstädning bland gamla papper. I en av lådorna hittade jag en färggrann broschyr tryckt på återvinningspapper om frukter, nötter och grönsaker. Så det blev att bläddra en stund, och färdas tillbaka i tiden ett tjugotal år. Och att grubbla över vad vi kan göra för att ändra världen, och hur svårt förutsägbara skeendena är i världspolitiken, fast man för stunden tycker sig se ett mönster eller en logik.

Broschyren var Afri-Stars. År 1988 grundade Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS) och vid Handelshögskolan (KY) företaget Oy Afri-Star Ab. Grundandet hade föregåtts av träget arbete och grundliga utredningar av en entusiastisk grupp aktivister. Avsikten med företaget var att få till stånd en bredare spridning av u-ländernas livsmedel, i synnerhet i en mer förädlad form. Genom en mer långtgående förädling av råvarorna i u-länderna skulle också producenternas och de lokala företagarnas andel av slutpriset bli större. Fast vi beskylldes för att vara börskapitalismens generation, var humanister, jurister och ekonomer rörande eniga om att arbeta för en rättvisare världshandel.

Afri-Star valde att importera sina produkter från Zimbabwe. Det var logiskt att välja en av Sydafrikas randstater, och att därmed stöda kampen mot apartheid regimen i Sydafrika. Zimbabwes regering, och dess president Robert Mugabe, var ju en av de bärande krafterna i kampanjen. I Zimbabwe hade de vitas makt avslutats ett årtionde tidigare.

Följande år beslöt vi i HUS:s styrelse att förläna studentkårens högsta förtjänsttecken med brett purpurband till Nelson Mandela, då ännu fånge. Det var inte så många som fått det förtjänsttecknet, men vi tyckte att Mandela passade bra i Mannerheims sällskap. I studentkårens företag hade man också frångått kreditkort till det stora internationella oljebolag som bröt mot handelssanktionerna mot Sydafrika.Jag minns inte vilket som hände först: att Nelson Mandela frigavs från fängelset, eller att Afri-Stars jordnötssmör och guavasylt fanns att köpa i varje Citymarket. I februari 1990 var Mandela i alla fall fri, och kunde starta sitt arbete för att ena Sydafrika. Och visst kändes det som om också studenterna bidragit till att forma världshändelserna.

Sedan dess har Mugabe och Mandela färdats skilda vägar i sin politiska gärning. Sällan har förtryck mot politisk opposition fått en så tydlig identitet som när oppositionsledaren i Zimbabwe, Morgan Tsvangirai, frisläpptes efter en häktning i Harare i mars 2007, med svullet och sönderslaget ansikte. Robert Mugabe sägs då ha konstaterat att Tsvangirai förtjänat att bli slagen av polisen, eftersom Tsvangirai deltagit i ett förbjudet möte.

Samtidigt har Nelson Mandela bakom sig en enastående bana i ett demokratiskt Sydafrika, där han konsekvent arbetat för att också svåra sanningar bland annat om hans eget ANC:s förflutna ska diskuteras öppet. Fast problemen är stora och den sociala ojämlikheten fortfarande hisnande mellan Sydafrikas vita och majoritetsbefolkning har landet trots allt hållits på en fredlig och demokratisk väg sedan apartheid regimens fall 1990. Däremot är Zimbabwe och Sydafrika fortfarande grannar med ett liknande, dystert förflutet, och kritiken mot Mugabe har varit mycket lågmäld från Sydafrika.

Afri-Star såldes efter ett antal år. Livsmedelsbranschen är rätt känslig – jag lärde mig under mina några år i Afri-Stars styrelse allt om aflatoxin, gifter som på ett fatalt sätt kan förstöra en hel försändelse jordnötssmör. Säkert bedömde studentpolitikerna att företaget fyllt sin funktion som föregångare för att få in rättvisemärkta livsmedel också i de stora livsmedelskedjorna. Idag finns det till och med två rättvisemärkta kaffesorter att välja mellan i vår närbutik.

Men världshandeln är inte ännu rättvis mot u-länderna och deras befolkning. Alla länder är inte demokratiska och respekterar inte sina medborgares mänskliga rättigheter. Och lite tillspetsat använde Mandela sin makt till att bygga upp, medan Mugabe använder den för att förtrycka. Den skillanden var svår att sia om 1988. Hade det varit bättre att studenternas pengar i stället använts till börsplaceringar, hellre än till att importera sylt från Zimbabwe och att arbeta mot apartheidregimen?

Hur jag än vänder på det tror jag trots allt att det var bättre att vi handlade. Småningom gör demokratin och rättssamhället framsteg, och starka folkrörelser kan få till stånd stora förändringar. I Sydafrika lyckades Treatment Action Campaign genom ett utslag i konstitutionsdomstolen år 2003 få till stånd en total omprövning av regeringens negativa ståndpunkt till antiretrovital medicinering mot hiv/aids, så att medicineringen nu kommit igång. Och när folket i Zimbabwe går till val 2008 är nog Mugabes tid förbi.

Min städning lyckades delvis. Men broschyren med nötter, guava och tomater sparade jag i lådan för de goda minnena. De minnena håller igång tron på att världen går att förändra, med ett steg eller en syltburk i taget.