Intervjuaren: Jaha, här är vi då med författaren Johanna Holmström och ska prata om hennes senaste bok, öh, Ur din längtan. Jåå, ok, du har då skrivit två böcker tidigare och nu  …
Författaren: Tre.
Intervjuaren: Öööh, va?
Författaren: Jag har skrivit tre böcker.
Intervjuaren: Ja  … (bläddrar i sina anteckningar) Ja, öh, du har alltså skrivit tre böcker. En novellsamling och två romaner  …
Författaren: Två novellsamlingar och en roman.
Intervjuaren: Ja, alltså två romaner och en novellsamling

Författaren:  …
Intervjuaren: Skulle du kunna berätta lite, alltså, vad handlar din nya roman om?
Författaren: Tja, min första roman handlar om tre systrar som får ärva en vingård av sin far och …
Intervjuaren: Alltså, förlåt, förlåt nu att jag avbryter, men var det här nu den första romanen eller den andra?
Författaren: Nå, jag har bara skrivit en …
Intervjuaren: Ja … Jaha … (bläddrar förtvivlat i sina anteckningar)
Författaren: Vilken tidning var det du sade att du är från?
Intervjuaren nämner tidningens namn.
Författaren: Ja, som jag redan sade så handlar romanen om en vingård som ärvs av tre systrar, och de träffas på vingården efter en lång paus i kontakten. På gården …
Intervjuaren: En vingård?
Författaren: Ja?
Intervjuaren: Varför just en vingård?
Författaren: Ja … jag tyckte att det skulle vara en bra plats för en roman att utspela sig på. En ganska fantasifull plats och …
Intervjuaren: Jo, nå minst sagt!
Författaren: En plats för … bra plats, fantasifull och …
Intervjuaren: Och var någonstans ligger den här … vingården?
Författaren: Någonstans i östra Finland, nära den ryska gränsen. Jag valde platsen för …
Intervjuaren: Varför valde du den platsen?
Författaren: Ja … jag … för att lösgöra romanen från en typisk finlandssvensk miljö. Jag ville främmandegöra miljön, och det passar också bra in på temat i boken som är främlingskap.
Intervjuaren: Ja, du har vingårdar, vin, främlingskap, språk, myten om Vinland, invandrare, rasism, socialt engagemang, folksagor, systerskap, relationer, kärlek och identitet, och till råga på allt har du också en rätt händelserik intrig. Tycker du inte att du kunde ha valt lite färre teman, låt säga … till exempel, tja, ett?
Författaren: …
Intervjuaren: …
Författaren: Nå … Ja, jag tycker ju att livet självt innehåller all tematik som finns i hela världen, så varför kan inte en roman då göra det.
Intervjuaren: För att det inte ska ta hela livet att läsa en roman.
Författaren: Varför inte det?
Intervjuaren: Ja, alltså, vad då? För att folk inte har tid, ju.
Författaren: Men då måste man väl ta sig tid. Det är en av poängerna med den här boken, att man ska ha tid att läsa och ref…
Intervjuaren: Så du tycker inte att du har tagit lite för mycket i munnen, då, så att säga.
Författaren: Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att jag knyter ihop alla dessa teman till helheten och till grundtemat som är frågan ”var är en människas hem”.
Intervjuaren: Jaha … Nå … Varför skriver du?
Författaren: Ja-a. Det är en fråga som man inte kan besvara på några rader.
Intervjuaren: Bred ut dig bara. Jag har nog tid.
Författaren: Nä … jag vet inte …
Intervjuaren: Ok, nå, vilket är ditt budskap då?
Författaren: …
Intervjuaren: …
Författaren: Ja, jag tror att mitt budskap kunde vara … ja att … nå det är nog det att … eller så att … ja …
Intervjuaren: Nå, men vad är viktigt för dig då?
Författaren: Tja … allting är väl viktigt …
Intervjuaren: Om du skulle beskriva dig som ett djur, vilket djur skulle du då vara?
Författaren: …va?…
Intervjuaren: Vilken är din favoritfärg?
Författaren: (efter lång paus) Öööh … blå
Intervjuaren: Du skriver alltid om våld och tonåringar. Varför innehåller dina böcker alltid så mycket våld, och speciellt våld bland tonåringar? Var du en våldsam tonåring?
Författaren: Njaa … nej, det var jag väl inte. Och inte tycker jag heller att jag skriver speciellt mycket om våld heller. Det handlar ju mera om hur man skriver om våld, kanske.
Intervjuaren: Ja alltså det är ju en hemskt obehaglig upplevelse att läsa dina böcker. Ofta kan man som läsare knappt fortsätta. Man blir liksom så äcklad. Det är rent motbjudande. Varför skriver du inte glada berättelser i stället.
Författaren: Om vad då? Bambin och kaniner då?
Intervjuaren: Nå …
Författaren: Hur skriver man bra och intressant bara om glada saker? Någon konflikt måste det väl finnas.
Intervjuaren: Frågar du mig? Jag är väl inte författare heller.
Författaren: Jamen jag förstår bara inte varför, nå, du till exempel väntar dig att jag ska ha svar på jättestora och komplicerade frågor och dessutom kunna besvara dem på bara några minuter och i eleganta ordvändningar, till råga på allt. Jag menar … skulle du kunna det?
Intervjuaren: Klart du ska kunna det. Du är ju en offentlig person.