Tanja Suhinina arbetade ett och ett halvt år med telefonsex och bloggade samtidigt om sina arbetserfarenheter. Hydra Förlag kontaktade Suhinina och bad henne skriva en bok och hon antog utmaningen. Slutresultatet finns som boken PhonePhucker, fräsch, svartpink och nyutgiven. – Språket fascinerade mig redan som liten, säger hon. Suhinina är född i Leningrad och uppvuxen i Lettland och hennes modersmål är ryska.

Hon kommenterar att kvinnosynen i Ryssland är av den bedrövligare sorten.
– Sedan tio år tillbaka är det förbjudet att undervisa om preventivmedel, har jag förstått.
Kvinnan ska vara vacker och empatisk och laga maten. Som osminkad upplever kvinnan sig som en icke vuxen person, barnslig. Och ryska Cosmopolitan kan svämma över av “voodoo” – som hur du ska få en kille att bli kär i dig genom att droppa mensblod i hans dricksglas.
Suhinina håller sig hellre till verkligheten. Och specifikt till det själverfarna. Hon är lojal mot sina egna erfarenheter och det är också det som PhonePhucker handlar om. Kryddat med stora portioner svart humor och språkliga överraskningar.
– Språk är ett annat medium än bild och jag har märkt att männi-skor som ringer kan ha en bristande anatomikoll. Hon hävdar att bildporren besitter ett monopolmanus på hur män och kvinnor ska vara, hur ett samlag ska gå till och vilka ställningar och roller kvinnan och mannen realiserar. Och det här är något som Suhinina faktiskt gått in för att rätta till. Med att prata och berätta. Hon tycker också att det funnits anledning att justera ringarmännens bild av vad kvinnor egentligen uppskattar.
– Det är helt nödvändigt att få använda ord, både i vardag och i sex. Det stämmer inte att ”männen älskar med ögonen, kvinnorna med orden”.

PERSONLIGT OCH POLITISKT

Suhinina berättar att hon slutade sexjobba i augusti. Och hon menar att hennes jobbperiod inte ändrat hennes inställning till sex eller Fredrik, som hon i boken kallar för Phojkvännen. De har bott ihop under hela hennes tid som telefonsexare.
Suhinina avböjer lugnt och tydligt diskussion om sitt arbete i förhållande till politiska debatter om sexarbetare. Det hon upplever som mer väsentligt för henne själv som ung studerande, författare och serietecknare är att öppet få fundera kring sexualitet, luta tillbaka på sina egna upplevelser och dra direkta slutsatser utan att behöva vara politiskt korrekt, eller ens på hugget.
– Jag har inte känt mig skrämd eller hotad, men det som gör mig jätteledsen är de män som är ensamma, som vill träffas, vill att vi ska bli kompisar. För sex i telefon är ju på låtsas. Men de här männen vill ha något som är på riktigt.
– Skammen är ett stort problem. Där tror jag att jag har gjort ett jättebra jobb. För fantasimässigt finns det aldrig något att skämmas över. Har du däremot något som skadar resten av dig – vi består ju av så många delar – eller skadar andra, då kan du behöva söka hjälp.
– Det är skillnad på våldtäkt och våldtäktsfantasi. Jag köper inte det påståendet att om jag har telefonsex med en våldtäktsman, så hindrar det honom från att sedan gå och göra det i verkligheten.
Men det som Suhinina själv tog på allvar även om det började som ett skämt från en kompis, var att börja jobba som telefonhora. I boken framgår att det är slitsamt, som vilket jobb som helst. Och att det också i detta jobb är nödvändigt att kunna säga nej.
– Det får inte vara barnsex och man får inte stämma träff i verkligheten.

HUSMODERLIGA BEKÄNNELSER

– Många psykologstuderanden har föräldrar som är akademiker och både utbildningen och forskningen är centrerad runt vit akademisk medelklass. De som inte hör till den gruppen känner nog av det, säger Suhinina som behövde jobb för att få praktikpoäng till inträdesproven vid psykologlinjen.
Just nu kämpar hon med en bokhög till tenten i utvecklingspsykologi och retar sig på den borgerliga undervisningen. Och på att journalister måste rädda sig själva från det bryderi som hennes bok orsakar, genom att hela tiden framhålla hur smart hon är och vilken strålande framtid hon kommer att gå till mötes.
– Det förväntas att utvecklingen går en och samma väg för alla i livet, rak linje från att flytta hemifrån till att göra karriär.
Men i PhonePhuckers telefonvärld får och kan Suhinina fritt göra sina egna fältundersökningar och dra egna slutsatser om livets villkor. I boken går hon ingående igenom olika samtalsstrategier för olika roller som hon förväntas spela. Repertoaren är mångsidig. Ringarrollerna blomstrar också. Vi finner naivisten, nihilisten, journalisten, realisten, illusionisten och relativisten. Och Suhinina är analytisk och samtidigt komisk i sitt skrivande. Humor räknas som en mogen defens, och egentligen verkar det som om hela boken driver med fenomenet sexringare och med den vokabulär som används. Och det ordentligt. Speciellt hennes upplysande och ironiska husmoderstips är bokstavligen skrattretande. Och Elin Jonssons illustrationer likaså.
”Du ska kunna få orgasm. Helst multipla. Mannen lägger gärna ner energi på att hjälpa dig, till exempel slickar dig heroiskt i tio sekunder, men det är naturligtvis fördelaktigt att förutom den vanliga klittan som folk visserligen hittar till men som ligger lite avsides, även ha reservkittlare till exempel i halsen och insidan av naveln. När det går för dig ska du skrika och stöna, gärna mannens namn, ’Å GUD!’ eller något annat som sammanfaller med mannens självuppfattning”.
Suhinina är inte liktydig med sin bok och mötet med henne för en intervju är en övning i att notera och respektera gränser mellan verklighet och fantasi. Det som hon i sitt författarskap i PhonePhucker också driver till sin yttersta spets, genom både form och innehåll. Det är förvirrande. Gränser finns. Men inte alltid där jag tror de ska vara. Kan jag t.ex. tycka att något är outhärdligt groteskt och samtidigt olidligt komiskt? Bokens varje blad är det. Och bokpärmen är så anilinpink och oroväckande att jag inte klarar av att läsa den i bussen. Men hur är det med livet då, på riktigt? Ja, jag har verkligen ännu mindre svar på det nu än före mötet med Suhinina. Jag känner mig ytterst underhållen och konfunderad. Och uppretad på att inte förstå allt. Varken boken eller livet. Och jag har ingen orsak att betvivla att Suhinina menar allvar. Det verkar som om unga författare i Sverige som vuxit upp under den nyaste genusdebatten, har nya sätt att säga det som aldrig kan sägas för ofta, men nog för tråkigt och torrt.
– Sexualiteten är en röd tråd i allt det jag gör, läser och lever, säger Suhinina.

---

Om PhonePhucker finns det mer via www.phonephucker.com och www.ablativ.blogspot.com.