De senaste månaderna har jag tillbringat i Stavanger. En intressant sak med att bo utomlands är förstås att saker fungerar annorlunda än i Finland. I vardagen stöter man på många små detaljer som skiljer sig från det man är van vid. Somt är bättre och somt är sämre än hemma. Mycket är lika, men det är skillnaderna man lär sig av, inte minst i miljöfrågor.
Välfungerande, heltäckande och förmånlig kollektivtrafik får nog betecknas som en av hörnstenarna i ett miljövänligt samhälle. Glädjande nog har jag ofta upplevt att statsjärnvägarna i Norge, NSB, gör mycket för att klara sig i den hårdnande konkurrensen med flyget. Komfort är en sak man ser väl till. Exempelvis får nattågspassagerare med sittplats ett gratis sovsett med filt och dyna, och på stationer där tåget byter körriktning vrids sätena om så att passagerarna färdas med näsan framåt hela tiden.
Ett speciellt effektivt vapen mot lågprisflyg är prissättningen. Köper man biljetten några dagar i förväg har man mycket goda chanser att få den till ”minipris”, det vill säga 199 eller 299 norska kronor (ca 26 eller 38 euro), oberoende av hur långt man åker. (Ett motsvarande system finns i Sverige och kallas Just Nu.)  I fråga om marknadsföring och god service har VR nog en hel del att lära NSB.
Att åka tåg i Norge för en allt som oftast över mäktiga fjäll och genom många tunnlar – betydligt mer spännande än att flyga. Järnvägen mellan Oslo och Bergen är en av de vackraste tågsträckningarna i världen, en resa som är ett turistmål i sig (på den punkten kan det vara svårare för VR att ta efter).
Mitt helhetsintryck är att miljöfrågor står högt på agendan i Norge. Ett exempel är boken Litt grønnere – 365 ting du kan gjøre for miljøet som det riksomfattande miljönätverket Grønn hverdag (www.gronnhverdag.no) nyss har gett ut. I en intervju i kvällstidningen VG (8.11.07) stöder miljöminister Erik Solheim tipsen i boken, vilket väl är ett tecken på att miljöhänsyn i vardagen tas på högsta allvar i Norge.
En intressant idé är kampanjen Nei takk (www.neitakk.no) som har fötts på initiativ av en privatperson i Grønn hverdag-nätverket. Kampanjen kräver att marknadsföringslagen ändras så att oadresserad reklam delas ut bara till hushåll som meddelar att de tar emot den. De som vill ha reklam skulle alltså limma ”Ja tack till reklam”-lappar på postluckan och alla andra skulle besparas oönskade kommersiella meddelanden. Undersökningar tyder på att andelen hushåll som tar emot reklam skulle gå ned från ca 70 procent i nuläget till ca 25 procent med den föreslagna ändringen. Enligt kampanjens uträkningar kunde koldioxidutsläppen i Norge då minska med hela 40 000 ton per år, motsvarande utsläppen från 16 000 personbilar. Ett stort pappersslöseri kunde alltså undvikas och kanske ett och annat oövertänkt impulsköp bli ogjort, vilket inte heller är illa för miljön. I varje fall önskar jag kampanjen lycka till och hoppas att den sprider sig också till Finland.
Slutligen vill jag uppmana till småskalig civil olydnad enligt ett tips som jag också stött på här i Norge. Många tidningar (men tursamt nog inte detta blad) använder sig av instuckna reklambilagor. Irriterar du dig på den här överflödiga reklamen? Då kan du samla ihop bilagorna, sätta dem i ett ofrankerat kuvert (återanvänd gärna ett gammalt) och posta tillbaka skräpet till tidningens adress. Tidningen tvingas då betala för att lösa ut brevet. Om tillräckligt många gör det är det en skarp signal till tidningen om att det är dags att skära ned på reklamen.

Linus Lång

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.