Prostitution och fattigdom

av Gordana Malešević

Som prostituerad blir jag inte åtalad i Kazakstan, men jag kan bli slagen, attackerad och lurad på pengar. Där är prostitution inte illegalt. Däremot är koppleri illegalt, liksom att tvinga människor in i prostitution, till exempel genom människohandel.

I Sverige är det illegalt att köpa sex, men inte i Kazakstan.

Den svenska lagstiftningen visar vilken människosyn vi vill bygga samhället på, och hur vi vill att individer ska förhålla sig till varandra. Sexköpslagen infördes 1999, och gör det olagligt att köpa, eller försöka köpa, sexuella tjänster. Straffet är böter eller fängelse i upp till sex månader.

Som enda land i världen har Sverige valt att kriminalisera sexköparen, men inte den prostituerade. Lagen är ett försök att minska efterfrågan på sexuella tjänster och därigenom angripa prostitutionsproblematiken samt ett sätt att visa att man i ett jämställt samhälle inte kan acceptera att vissa personer utnyttjar andra genom att betala dem för sexuella tjänster.

Men lagen har inte minskat prostitutionen. Skillnaden är att sexköparna numera inte hittar de prostituerade på gatan, utan genom portaler på internet. Man kringgår lagen om koppleri genom att ha servrar och domännamn i Spanien eller USA där ägaren kan förbli hemlig medan innehållet läggs upp från Sverige.

Enligt sjukvårdspersonal, socialarbetare och andra som möter prostituerade i sitt yrke lever de prostituerade farligare nu, i och med att det sociala nätverket på gatan har försvunnit. Tidigare kunde de ta hand om varandra om någon hade blivit slagen eller mådde psykiskt dåligt, men nu är de mer utlämnade i och med att de arbetar ensamma. De råkar oftare illa ut. De skuldkänslor som många har är också svårare att hantera när de inte har andra att tala med om sina erfarenheter.Även i Kazakstan har prostitutionen flyttat från gatan, där annonserar numera prostituerade kvinnor och män i tidningarna. Bland radannonserna, under rubriken Personligt, finner man ”en tjej för välbeställda män”, ”en tigrinna” och ”massage, endast för kvinnor”. Men det finns inga explicita erbjudanden om sexuella tjänster, och redaktionerna säger att ”annonsörerna är ansvariga för innehållet i annonserna”. Därigenom kan både tidningar och annonsörer kringgå lagen mot koppleri.

Och även i Kazakstan verkar situationen för de prostituerade att ha blivit sämre, inte bättre, när de har lämnat gatorna. Women Rights Center är en frivilligorganisation i Alamti som hjälper utsatta kvinnor. Vera Seguinina vid centret berättar att de prostituerade är rädda när de arbetar ensamma, och mer utsatta på fler sätt än tidigare. Det finns inte längre någon som kan skydda dem mot sexköparen, hallicken eller polisen.
Men det grundläggande problemet är varken tidningarnas radannonser eller internet. Båda ingår i en samhällsstruktur där vi inte tar ansvar för den värld vi lever i, eller för vilken värld vi skapar.

I Kazakstan är lagstiftningen otillräcklig, i Sverige finns lagstiftningen men tillämpas inte i tillräckligt hög grad. Endast tre av arton polisdistrikt har personal som arbetar mot internetbaserad prostitution och människohandel. Ingen har någonsin dömts till fängelse för sexköp, och sedan lagen infördes har ingen blivit åtalad för koppleri. Det är omöjligt att finna någon att åtala, när sidorna på internet ligger på servrar utomlands.Människohandel och annan grov kriminalitet prioriteras inom EU, och så även i Sverige, både av den förra regeringen och av den nuvarande.

En del politiker menar att lagen ställer alltför höga krav på bevisen mot dem som anklagas för trafficking; man dömer därför gärningsmännen för koppleri istället. De vill ändra lagen så att gärningsmännen kan dömas för människohandel, även om man inte kan bevisa att de har tvingat någon till prostitution.
Det är en jämställdhetsfråga, menar man.

Andra menar att prostitution bör legaliseras.De menar att staten då skulle få inkomster genom att de prostituerade började betala skatt och att de prostituerade skulle få rättigheter som egna företagare. Dessutom skulle man kunna erbjuda regelbundna hälsokontroller, vilket skulle förbättra de prostituerades hälsa och minska spridningen av sjukdomar.Man menar även att våldet mot de prostituerade skulle minska, eftersom det skulle bli lättare för dem att anmäla förövarna.

Jag undrar om vi inte återigen stirrar oss blinda på verkan istället för att titta på orsakerna.
Det kan tyckas självklart att man inte accepterar prostitution i ett jämställt samhälle, liksom att de män och kvinnor som tvingas in i prostitution ska ha rätt till samhällets skydd.

Men kan fattigdom accepteras? Fattigdom är enligt alla experter orsaken till all människohandel och nästan all prostitution.
Det finns även personer som prostituerar sig av mer eller mindre fritt val, men majoriteten av världens prostituerade har inte valt det, och det är viktigare att finna en lösning för dem.
Åtta procent av EU:s medborgare lever i fattigdom, konstaterar EU-parlamentet i en rapport. I ett betänkande som antogs i november behandlas det komplicerade bandet mellan fattigdom och brottslighet, och det betonas att social integration och socialt skydd är grundläggande värden för EU och en grundläggande rättighet för alla.

Tills ambitionen blir verklighet bör vi arbeta på flera nivåer mot människohandel och prostitution. Vi kan använda filter på internet, samma sort som man använder mot barnporr, hos företag och verk i landet. Vi kan öronmärka pengar för att polisen inte ska kunna negligera dessa brott.Så länge det finns människor som lever i nöd, kommer det att finnas människor som luras och tvingas till prostitution.

I det långa loppet handlar det om allas rätt till ett drägligt liv, och det är i sin tur en fråga om fördelningspolitik, lokalt som globalt.
Det vi behöver är en vilja att fördela klotets rikedomar så att vi kan ge alla människor deras av FN stadgade rätt till en rimlig levnadsstandard – en rätt som i dag endast finns på papperet.
Gordana Malesevic

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.