Det fantastiska med internet är att det är det första verktyg mänskligheten någonsin haft som gjort det möjligt att kanalisera och utnyttja kollektiv intelligens. Föreställ dig ett exponentiellt växande nät fullt av program och sajter som bara väntar på att axla och renodla innehåll som är producerat av dig och mig: bloggar, Wiki-sajter, Youtube, nätverkssajter, communities; listan blir längre för varje dag. Vet du något, vill du hitta någon som delar ditt obskyra intresse eller har du en fråga du vill ha svar på? Internet är lösningen. Det interaktiva Web 2.0 är på god väg att bli ett världsomfattande verktyg av oanad styrka. Jag är den första att erkänna nätets genialitet. Där förenas kinesiska demokratiaktivister, sexuella minoriteter, udda hobbies och originellt idéutbyte på ett tidigare aldrig skådat sätt.

Dessvärre gör internet det lika möjligt att kanalisera kollektiv idioti. Och inte så sällan verkar det som om mänskligheten är minst lika bra på att uppvisa dumhet som intelligens. Vilka dina åsikter än är kan du föra fram dem och hitta andra lika-
tänkande, vilka dina perversioner än är, kan du få dem tillfredsställda på nätet.
Jag tror i och för sig inte att tillgång till fascistpropaganda, porr eller ens våld i sig behöver leda till personlighetsstörningar. Men jag tror att obegränsad tillgång till dessa kan leda till avtrubbning, inte minst när det gäller unga. Och nu talar vi inte simpla nakenbilder eller action-scener, vi talar hårdporr, tidelag, tortyr och autentiska avrättningar. Internet gör det lättare än någonsin förr: Klick, en bild. Klick, en till. Klick klick klick.
Det är lite andra grejer än förr i tiden, med den tummade porrblaskan som kompisens bror hade fått tag på eller vhs-porrullen som klasskamraten visade på en hemmafest. Internet låter dig upptäcka hela världar i ditt sovrum, och vilka de världarna är bestämmer du. Dessutom är internet legitimt på ett sätt som datorspelande eller tevetittande inte är. Nätsurfande kan motiveras med att det behövs för jobbet eller skolan.
Man kan lätt surfa bort en hel dag, och det känns ändå nästan som om man jobbat. Råkar någon överraska oss med att göra nåt annat än det vi uppger oss göra, då är det bara att klicka igen, så återkommer word-dokumentet. Glest med text, men ändå. Jag jobbar. Och sen, några minuter senare, klick igen.
Jag tror inte att internet i sig skapar sjuka människor, den saken klarar vi människor av helt på egen hand. Men jag tycker det är intressant att den anarki som finns på nätet försvaras med näbbar och klor, trots att det gäller ämnen som samhället i övrigt inte accepterar. Med undantag av barnpornografi är i praktiken allt tillåtet. Vad är det värsta du kan tänka dig? Klick, där finns det.
Det är lätt att avvisa all kritik mot internet som moralpanik, och alltför ofta kommer den mesta kritiken från dem som vet minst. Men handen på hjärtat – hur många har verkligen sett vad som finns där, tillgängligt för såväl ung som gammal? Jag tror det är viktigt att ta sig en titt, även om det bär emot. Annars är det för lätt att låtsas som om det där obehagliga inte finns där. Men det gör det, och det finns många som tittar. Det minsta vi kan göra är att sluta blunda och börja fundera på vad det innebär.