798
De hotande nedskärningarna av den svenska verksamheten på Rundradion har varit mycket omdebatterade den senaste tiden. Protestlistorna mot nedläggningen av Radio X3M fick många underskrifter på kort tid, men de svenska tevenyheternas öde är i viss mån ovisst.
Söndagen den 16 december fanns flera inflytelserika personer från Rundradion samlade på Svenska Teatern för en paneldebatt. Från Rundradions styrelse deltogGunvor Kronman och ordförande Hannu Olkinuora medan Kimmo Sasi deltog som ordförande för Rundradions förvaltningsråd. Vidare fanns i panelen direktören för svenska Yle Annika Nyberg Frankenhaeuser, migrations- och Europaministern (tidigare medlem i förvaltningsrådet) Astrid Thors samt Nils Torvalds, redaktör på Rundradion. Som moderator fungerade teaterchef Johan Storgård.
Om strukturens ändamålsenlighet – med ett av riksdagen utsett förvaltningsråd, en direktör samt en styrelse som följer aktiebolagslagen och eftersträvar vinst – var debattörerna som väntat av delade meningar. Den oberoende informationsförmedlingen som hör till public service-uppdraget står mot kommersialiseringen.
En stor del av debatten gick åt till att diskutera tevelicenser och finansiering, även om kärnfrågan gällde svenskspråkighetens territorium. Den debatten har ju hundråriga anor och färdigt givna positioner: Det finlandssvenska ska försvaras – ofta med utmålande av hotbilder om finskt övertagande. Annika Nyberg Frankenhaeuser såg i alla fall att den finlandssvenska isolationismen måste brytas och tevekanalen FST5måste locka också finska och tvåspråkiga tittare. Också Nils Torvalds var inne på den linjen.
Även om man förstår att sparåtgärderna ger svåra problem för personalen, ter sig problematiken för allmänheten ändå främst som en attitydfråga: De finlandssvenska dygderna feghet, okritiskhet, inställsamhet, finhet, auktoritetsbeundran och intolerans fungerar dåligt i ett internationellt medieklimat och är föråldrade. I de avseendena finns det plats för utvecklande förändring. Diskussioner om vad svenskspråkiga medier egentligen ska innehålla för att förbättra kvaliteten är därför på sin plats.
Om strukturens ändamålsenlighet – med ett av riksdagen utsett förvaltningsråd, en direktör samt en styrelse som följer aktiebolagslagen och eftersträvar vinst – var debattörerna som väntat av delade meningar. Den oberoende informationsförmedlingen som hör till public service-uppdraget står mot kommersialiseringen.
En stor del av debatten gick åt till att diskutera tevelicenser och finansiering, även om kärnfrågan gällde svenskspråkighetens territorium. Den debatten har ju hundråriga anor och färdigt givna positioner: Det finlandssvenska ska försvaras – ofta med utmålande av hotbilder om finskt övertagande. Annika Nyberg Frankenhaeuser såg i alla fall att den finlandssvenska isolationismen måste brytas och tevekanalen FST5måste locka också finska och tvåspråkiga tittare. Också Nils Torvalds var inne på den linjen.
Även om man förstår att sparåtgärderna ger svåra problem för personalen, ter sig problematiken för allmänheten ändå främst som en attitydfråga: De finlandssvenska dygderna feghet, okritiskhet, inställsamhet, finhet, auktoritetsbeundran och intolerans fungerar dåligt i ett internationellt medieklimat och är föråldrade. I de avseendena finns det plats för utvecklande förändring. Diskussioner om vad svenskspråkiga medier egentligen ska innehålla för att förbättra kvaliteten är därför på sin plats.
Monika Holmström
