I Product, en samproduktion av Klockriketeatern och Åbo Svenska Teater möter vi en ivrig och talför filmproducent och en tyst, men ställningstagande skådespelerska, regisserade av Dan Henriksson. Manuset är av den brittiska dramatikern Mark Ravenhill, känd för bland annat pjäsen Shopping and Fucking.

Peter Kanerva spelar rollen som filmproducenten James och han träffar genomgående rätt. Det handlar om avsiktligt överspel, men texten och framförandet är ändå väldigt öppna för tolkning: Var och en i publiken får skratta åt fördomarna när man tycker det är roligt – här finns ingenting av de påtvingade och knäsatta lustigheter som annars är vanliga på scenerna. Samtidigt finns det ett djup som manar till eftertanke.

I pjäsen finns många slags fördomar representerade, också om kvinnor, men tydligast märks de om araber, eller ”främlingar” överlag. Filmproducenten har hittat ett manus om en kärlekshistoria mellan en amerikanska och en arab och hela historien börjar sedan handla om terrorism och hämnd. Synsättet är redan i upplägget fullt av fördomar som späds på undan för undan. Allt är ytterst förenklat och vinklat i symboliken kring bönemattan och kniven.

Föreställningen lämnar ändå frågorna öppna – det blir publiken som får hitta vägarna ut. Det kunde vara en enkel sak att se budskapet som att vi alla måste vara toleranta och att den attityd filmproducenten förmedlar är fel och förbjuden. Men vad leder det till? Ett minne dyker upp: Jag minns hur upprörd jag blev över mina gymnasieelevers öppet rasistiska attityder, och att det var svårt att veta hur jag som lärare skulle bemöta dem. Fördömanden leder vanligen till fortsatt, men mer undangömd rasism (samt till blindhet för varierande kulturella beteendekoder) eller till trotsigt vidhållande av rätten att få tycka som man vill. I det här dilemmat hade det varit en perfekt lösning om vi haft möjlighet att se och diskutera Product. Det är ganska svårt att diskutera sådant som rädsla som ursprung för främlingsfientlighet och andra fördomar, men här finns det möjlighet att lyckas. Därför önskar jag att den här föreställningen skulle visas för gymnasieelever, med ordentlig – och välförberedd – diskussion efteråt.

Men det finns mycket mera att bita i. Någonstans önskar man ju också att man själv kunde vara lite mer handlingsinriktad och våga protestera, men att i stället för terrorism spränga med ord och genomlysande formuleringar. På en nivå handlar den här pjäsen också om svårigheter med att hitta ett mål i sitt liv, och de här olika, på sitt sätt dysfunktionella svaren på det: Bortblandad konsumistisk ytlighet och onyanserat kategorisk religiositet.

Olivia, som uttrycksfullt spelas av Lidia Bäck, har uppgiften att genom sina tysta reaktioner skapa distans till det som James häver ur sig. Det funkar, fast jag fattar inte varför hon måste vara så hårt sminkad och glamoröst klädd – det verkar svårt att hålla någon kritisk distans utstyrd så. Men kanske det hör till showbiz, som det för övrigt ironiseras friskt kring, både i ord och handling, och den som vill kan fundera vidare åt mer samhällskritiskt håll. Det är en sevärd föreställning, öppen för olika tolkningar.

---

Klockriketeatern: Product. Premiär på Grand i Borgå: 25.1.2008. Text: Mark Ravenhill. Översättning: Saliven Gustavsson. Regi: Dan Henriksson. Scenografi och dräkter: Teemu Loikas. I rollerna: Peter Kanerva, Lidia Bäck. Spelas i vår på Klockriketeatern i Helsingfors: 6, 11 och 13 mars samt 3, 4 och 5 april.