USA:s presidentval är lika intensivt som en finalserie i Stanley Cup och den som vill se det från en annan vinkel än mediernas vanliga liberala östkustperspektiv kan hitta den i Nils Erik Forsgårds Heartlands – anteckningar från en resa genom USA.Färden genom Mellanvästern tar sju veckor och säger mer om detta gåtfulla land än jag har lärt mig under de sammanlagt sju år jag i olika repriser har vistats i Förenta staterna.Ännu mer genomskådade Franz Kafka i sin bok Amerika trots att han aldrig kom dit (Gå äntligen och se No Return på Viirus).Forsgårds ”road book” hör till samma kategori som bland annat John Steinbecks Travel with Charlie, Sven Delblancs Åsnebrygga, amerikahataren Jean Baudrillards Amerika och den hävdar väl sin plats i urvalet.Till och med Felix Heikels klassiker Nitton bref från Förenta Staterna från 1873 refereras, dock inte med mitt favoritcitat:Litet betecknande, tror jag, både för Grant och det amerikanska åskådningssättet, hörde jag nyligen en man yttra: ”Jag röstade ej för Grant derför att han är ett snille. Greeley hade ett bättre hufvud än han, men Grant är en hederlig och dugtig karl, och det är sådane män folket behöver i sin styrelse”, skriver Heikel och kommenterar : “Lyckliga folk!”Forsgård berättar att USA sedan 1970 har fått två miljoner nya indianer, vilket beror på att den som är legitim indian och dessutom tillhör en indianstam automatiskt får ta del av intäkterna från allehanda kasinoverksamhet, direkt eller indirekt.Detta kan vara något att tänka på för de finlandssvenska fondernas tankesmedja som skall rädda finlandssvenskheten.Historikern Forsgård späckar sin bok med fakta om USA:s förgångna, och jag gläder mig åt att han upptäckt att den hyllade konstitutionen inte alls var så demokratisk som man tror:
“För grundarfäderna var demokratin ett nödvändigt ont, och deras uttalade målsättning var att skapa ett regeringssystem som skyddade individen för demokratins ‘dårskaper och turbulens’”.
Det finaste med den amerikanska grundlagen är dess inbyggda maktfördelning, “checks and balances” men den har sedan länge eroderats av en penningmakt som de frihetshyllande amerikanerna inte kan bromsa.

HÖGERPOPULISM
Jag välkomnar att Forsgård med hjälp av författaren Thomas Frank avslöjar den rökridå av darwinism, kreationism, vapenkult och abortskräck som får många fattiga amerikaner, också bland mina nära släktingar, att rösta republikanskt mot sina egna intressen:
“Med hjälp av värdeladdade kulturfrågor, menar Frank, lyckas den populistiska konservatismen skapa ett ständigt uppror utan synligt slutmål och ett uppror som döljer alla de intrikata ekonomiska intressefrågor som finns under ytan”.
Om repubikanerna vinner presidentvalet så är detta förklaringen till att de har lyckats lura folket.
Det främsta föremålet för Forsbergs intresse är dock “Old Sparky” – den elektriska stolen, och dödsstraffet blir boken igenom genomlyst i all sin morbiditet.
Ytterligare två fenomen om vilka jag helt delar Forsbergs åsikt är den långt gångna avurbaniseringen (“down town St. Louis is a dump” lärde jag mig redan vid ett besök 1986) och den framgångsfixerade tävlingsmentaliteteten.
Jag tycker med andra ord att Nils Erik Forsgård har skrivit en bra bok med sunda åsikter.
Jag har i denna recension använt författarens stilgrepp: en mening, ett stycke.
Också om det blir enformigt jämfört med min svenskalärares doktrin “ny tanke, nytt stycke” så gör skrivsättet boken lättuggad.