Under våren hålls en föreläsningsserie om kultur i vid bemärkelse, ”Kulturens Studia Generalia”. Arrangör är en av de berättigat mångomtvistade fonderna, men talarna kommer från olika länder, vilket kan ge nya perspektiv. De två första föreläsningarna hölls på Teaterhögskolan med scenkonst på programmet: Kenneth Kvarnström och Paul Gudgin.

Kvarnström är Karisfödd dansare och koreograf som fram till januari i år var direktör vid Dansens Hus i Stockholm, numera verksam i Finland. Hans föreläsning gav en informativ presentation av nutidsdans/koreografer i olika europeiska länder, illustrerat av inspirerande videosnuttar. Danshuset som verksamhetsform fick publiken fundera på tillsammans med Kvarnström, aktuellt särskilt eftersom ett nygrundat danshus kommer att öppnas i Oslo den 29 februari. Kvarnström vill främja intresset för dans, vilket också märktes i torsdagens föreläsning. Kända är de publiksamtal efter varje dansföreställning som han har introducerat i Stockholm, liksom andra former av danskunskapande verksamhet för att hjälpa publiken att ta till sig och ”förstå” dans. Dessutom framhöll han jämställdhetsaspekterna i dansen och scenkonsten överlag – detta särskilt som han deltagit i det arbete som resulterade i utredningen ”Plats på scen” för Sveriges Undervisnings- och kulturdepartement.
Paul Gudgin, som var dagens andra talare, är arrangör för Fringe-festivalen i Edinburgh varje sommar, en festival med ett mycket stort utbud av olika slags teatergrupper och föreställningar. Gudgin framhöll det sociala i festivalen, vilket befriar teatern från allt kultursnobberi. Men då kommer man också fram till frågor om teaterns uppgift i samhället, och om kvalitet. Gudgin berättade med mycket humor och många exempel om hur de deltagande grupperna ofta tar upp världspolitiska händelser och politiska makthavare i sina festivalföreställningar. Öppenhet kan sägas vara honnörsordet i den här inställningen till teater, och Gudgin framhävde publikens och de medverkandes möjligheter att skapa nätverk och via teatern debattera allt – verkligen allt – som sker i samhället. Typiskt för festivalen är de varierande spelplatserna, att göra teater som är site specific och har t.ex. toaletter eller lekplatser som scener.
Diskussionen med några teaterkonstnärer efter föreläsningen var uppfriskande kritisk och koncentrerade sig på engagerande frågor om kvalitet och om målsättningen med nytänkande versus traditionella scenutrymmen och verksamhetsformer.