1,4K
Det är explicit, syntetiskt, platt och enkelt. Irriterande pornografiskt. Men ändå berör det. Detta omges vi av så gott som dagligen i varierande doser. Effekten blir mera markant i ett konstgalleri. Bildkonstnären Aurora Reinhard granskar kvinnlighet som vår tids främsta fetisch. UtställningenTeaser i Galleri Anhava tydliggör på ett vulgärt sätt den mentala stympningen av kvinnans sexualitet och identitet.
Utställningen består av stora färgfotografier och olika objekt eller readymades. Fragment ur kvinnovärlden finns med såsom puderdosor, naglar, hårsmycken och handskar. Men i förvrängda och surrealistiska skepnader. Reinhard tydliggör hur sexuella fetischistiska koder har blivit godtagbara som en del av den feminina kulturen. En svart ögonmask med stirrande bröstvårtor, vem är det som stirrar på vem? Fetischerna står modell för det kvinnliga idag. Uppblåsta läppar och bröst, glansiga ansikten. Konstnären begrundar varför just kvinnokroppen och ansiktet är det som fungerar som lockbete när olika tjänster och produkter säljs i vår kultur. En grotesk dragqueen-maskerad. Kvinnan som en sak i en värld av materia. Är den perfekta kvinnan kanske en död kvinna… I ett videoverk andas en ballong tungt under en peruk.
Aurora Reinhard (f. 1975) har genom sin karriär behandlat könsfrågor och ifrågasatt stereotypier i fotografier, videoverk och performance. Mat, kvinnlighet och sexualitet var något som ventilerades redan år 1997 när hon debuterade tillsammans med Salla Tykkä med utställningen Terve nuori nainen. Hon har sedan dess deltagit i många internationella konstfestivaler och utställningar.
Reinhard vill belysa saker som det förefaller svårt att prata om i vårt samhälle, såsom det androgyna eller transsexuella. Det absurda i våra konventioner kan bli klart avslöjade i hennes verk. I kulisserna ställs frågan hur en identitet kunde utvecklas utan restriktrerande modeller från samhället. Reinhards sätt att kommentera sin samtid har väckt mycket uppmärksamhet. Hennes bilder väcker diskussion och provocerar fram varierande reaktioner.
I fotografiet Why I Pose For Art Students poserar hon iklädd en strumpdräkt. Titeln syftar på att kroppen är till för att bli observerad och konsumerad i alla konstnärliga syften. Hon visar mellan de explicita raderna hur bilden av människan cementeras i simplifierade könsroller med hjälp av medel som minspel, kroppshållning, styling och val av bildvinklar.
Kroppen har alltid varit föremål för avbildning genom konsthistorien. Konstnärerna utforskar och avbildar kroppen både som subjekt och objekt. På 1970-talet framträdde den som ett konstnärligt medium i och av sig självt. Man använde sig av kroppen i en teatraliserad kroppskonst. Substansen i dessa verk var ofta identitet, begär och sexualitet. Men även ojämlikhet mellan könen, homofobi och sjukdom uttrycktes via kroppskonsten starkt också på 1990-talet. Min första tanke är Cindy Sherman när jag ser Reinhards stora färgfotografier där hon själv poserar med lösa kroppsdelar. Jag tycker dock att Reinhard betraktar och visar sig själv på ett mera personligt sätt i sina bilder.
Aurora Reinhard (f. 1975) har genom sin karriär behandlat könsfrågor och ifrågasatt stereotypier i fotografier, videoverk och performance. Mat, kvinnlighet och sexualitet var något som ventilerades redan år 1997 när hon debuterade tillsammans med Salla Tykkä med utställningen Terve nuori nainen. Hon har sedan dess deltagit i många internationella konstfestivaler och utställningar.
Reinhard vill belysa saker som det förefaller svårt att prata om i vårt samhälle, såsom det androgyna eller transsexuella. Det absurda i våra konventioner kan bli klart avslöjade i hennes verk. I kulisserna ställs frågan hur en identitet kunde utvecklas utan restriktrerande modeller från samhället. Reinhards sätt att kommentera sin samtid har väckt mycket uppmärksamhet. Hennes bilder väcker diskussion och provocerar fram varierande reaktioner.
I fotografiet Why I Pose For Art Students poserar hon iklädd en strumpdräkt. Titeln syftar på att kroppen är till för att bli observerad och konsumerad i alla konstnärliga syften. Hon visar mellan de explicita raderna hur bilden av människan cementeras i simplifierade könsroller med hjälp av medel som minspel, kroppshållning, styling och val av bildvinklar.
Kroppen har alltid varit föremål för avbildning genom konsthistorien. Konstnärerna utforskar och avbildar kroppen både som subjekt och objekt. På 1970-talet framträdde den som ett konstnärligt medium i och av sig självt. Man använde sig av kroppen i en teatraliserad kroppskonst. Substansen i dessa verk var ofta identitet, begär och sexualitet. Men även ojämlikhet mellan könen, homofobi och sjukdom uttrycktes via kroppskonsten starkt också på 1990-talet. Min första tanke är Cindy Sherman när jag ser Reinhards stora färgfotografier där hon själv poserar med lösa kroppsdelar. Jag tycker dock att Reinhard betraktar och visar sig själv på ett mera personligt sätt i sina bilder.
Aurora Reinhard: TEASER, Galerie Anhava, Helsingfors, till den 30.3.
Camilla Wasastjerna
