På gatorna i Jabalijas flyktingläger blandas den vämjeliga stickande lukten från brända bildäck med den söta från bränt kött. Hus står vacklande på sina grunder som skal i en ihålig vittnesbörd om bomberna som skär upp dem. Ambulanser skyndar genom lägret. Sirenerna tjuter medan de samlar upp de sådade och utspridda kroppsdelar från gatorna. Det finns inte längre någon el. Rent vatten är sällsynt. Isolerade i små hålor och provisoriska skydd sitter familjer ihopkrupna runt små radioapparater, lyssnar, ber och hoppas på ett slut. Det här är verkligheten i Israels operation Hot Winter (Varm vinter), den senaste intensifierade attacken mot Gazas folk, och Israels senaste försök att tvinga bort Hamas från sin folkvalda position.På Kamal Adwan-sjukhuset i Jabalija kommer en jämn ström av skadade in. Familjemedlemmar tävlar om de utmattade doktorernas och sjuksköterskornas uppmärksamhet. Vid dörren kommer ytterligare en ambulans. Därinne klamrar sig en man fast vid sitt liv.

Kaos och beslutsamhet
Med bara två operationsrum kämpar Kamal Adwans kirurger fyllda av beslutsamhet. Deras uniformer täcks av blod.

Plötsligt riktas allas blickar mot taket. Från utsidan hörs thwop-thwop-thwop. Ljudet från en helikopter omsluter den medicinska helgedomen i bedövande vibration. Strax efter en duns, som följs av Boom! Boom! Ka-Boom! Israelerna beskjuter igen, nära. Folk är spända, uppretade. Några gråter medan andra är i chock med nollställda ansikten.
När jag går ut kommer en ung man, tjugoettåriga Mustafa Al Banna, in på sjukhuset. Han saknar en arm och ett ben. Hans ögon svämmar över av tårar och läpparna darrar. Han vill prata men kan inte. Bredvid honom sitter fadern och håller sin sons hand.
– Han matade fåren vid vårt hem när en israelisk F-16 bombade huset, förklarar han.

Natt
Ner för gatan hörs en ung flickas stämma.
– Vakna Samah … snälla! skriker sjuttonåriga Samah Asalyias syster.
Tonåringen kan inte höra; hennes överkropp är svartbränd. Den tredje syster Salwa ligger på andra sidan rummet. Hon dog när hon försökte rädda sin syster. Syskonen blev offer för en israelisk F-16 medan de sov. När ambulanspersonalen kommer fram till resterna av de båda flickornas hem stirrar de i misstro.
– Var är resten av kroppen? frågar en ambulansförare.

Längre nere på gatan skriker sjuttonåriga Jaclyn Abu Shbak. Hennes fjortonåriga bror Eyad ligger där orörlig. När hon närmar sig hans kropp skjuter en israelisk krypskytt ihjäl henne.

Familjen Atallahs trevåningshus bombades av israeliska jaktplan, de var oskyldiga. Flygattacken från planen dödade fadern, modern och deras fyra barn. Och ytterligare två av deras barn är kritiskt skadade och har flyttats till ett egyptiskt sjukhus.
Kollektiv bestraffning

Och på detta sätt fortsätter blodbadet. Israelerna åberopar ”självförsvar” och bombar obarmhärtigt medan kvinnor och barn flyr in i mörkret. Ingenstans är det säkert. Flygplanen siktar på hem och krypskyttar siktar på barn.

Den 29 februari hotade vice försvarsminister Matan Vilnai på israelisk arméradio med ”Shoah” – det hebreiska ordet för förintelse, som svar på qassamraketerna som avfyrats mot den israeliska bosättningen Ashkelon och som ledde till en israelisk students död.
I januari tog en ihållande bombning av Gaza sin början. Belägringen och den kollektiva bestraffningen av Gaza genom att stänga gränserna och undanhålla mat, vatten och medicinsk utrustning går nu i mars in på sin 25:e månad.
massaker

De första åtta månaderna efter att Israel lämnade Gaza i september 2005 inledde Hamas och palestinerna en åtta månader lång ”hudda” (vapenvila) trots att Israel fortsatte med sitt slumpmässiga bombardemang och sin kidnappning av tjänstemän. Vapenvilan tog slut i juni 2006 när ett israeliskt fartyg bombade en strand i Gaza och dödade tretton personer, varav elva från samma familj. Hamas och de palestinska myndigheterna i Ramallah försökte upprepade gånger förhandla fram en ny vapenvila. Israel fortsätter att rata varje försök och intensifierar sina angrepp och orsakar på så sätt en ändlöst eskalerande vedergällning som civila på båda sidor får betala priset för.

FN definierar en massaker som dödande av femtio eller fler civila. Operation Hot Winter krävde sextio liv den första dagen och hittills (4 mars) 126 döda, bland dem 39 barn och 12 kvinnor, 380 skadade och flera hundra förstörda hus. Det är en massaker – massakern vid Jabalija.