Saga Blom lär ut levnadskonst till sina halvstora läsare och framför allt till deras jäktade vuxna.

Saga Blom är en bok som doftar och smakar. Doften av syrener och jord, smaken av lökpaj och päronmarmelad. Saga skall fira sommar hos farmor Simone som har en stor, blommande trädgård. Farmor blandar in franska uttryck och återuppväcker sin barndoms Provence genom sina kryddväxter. Det blåser ofta på kullen där de bor. I trädgården möter Saga också en lustig liten grengubbe som heter Pyrus Communis (päron) och vet allt om trädgårdsskötsel.
Sommarmånaderna passerar med sina särskilda blommor och särskilda bestyr. Här finns något av Christina Björks och Lena Andersons böcker om Linnea, men med en helt egen atmosfär. Mellan varven finns faktasnuttar där Pyrus eller Saga eller farmor vänder sig direkt till läsaren; om vad ogräs är, vad perenner är, hur man gödslar med nässlor. Recept på pajen och marmeladen har fått komma med, liksom en liten fransk ordlista. Växterna och blommorna är naturtrogna i Cara-Maria Knuutinens vackra akvareller men deras namn finns med framför allt som ett slags poesi. Det här är en stämningsbok och man vill gärna stanna i den.  Man kanske inte vet allt om trädgårdsskötsel när man är färdig, men man vill gärna veta mera.
På ett klurigt sätt blir Saga Blom en replik till Merete Mazzarellas barnbarnsbok som kom ut på Söderströms tidigare i vinter. Här har vi idealfarmor och idealbarnbarn i harmonisk samvaro en hel sommar. Inga föräldrar, ingen teve, inga dataspel, inga frustrationer och inga krav. Bara en trädgård och sommarens gång, oändligt med tid, ömsesidig respekt och harmoni. Påminner inte farmor här lite om Mazzarellas mormor? Förhållandet mellan farmor och barn är behagligt okomplicerat. När Pyrus (som visst skulle vara en fantasifigur) rätt som det är dör i juli står farmor där allvarlig vid graven, och så går de och äter lökpaj som de brukar göra efter att de har besökt farfars grav.
Det är en idyll, i både text och bild, men det är precis vad det ska vara. Samtidigt är det tydligt att idyllen inte avbildar ett sagoland utan ett landskap i själen. Om man vill, och vet hur, kan man skapa det omkring sig. Det ligger arbete bakom det vackra och lugna: en aktiv kärleksfull omsorg både om det som lever och växer och det som är dött. ”En trädgård måste skötas hela sommaren. Åtminstone den här trädgården. Annars skulle den växa igen.” Det där gäller inte bara för trädgårdar. En bok i levnadskonst alltså, för halvstora små barn och framför allt för deras mammor och andra vuxna som behöver se över sina jäktiga stadsfasoner.

Saga Blom av Anna Gullichsen (text), Cara-Maria Knuutinen (bild). Söderströms 2008.

Nora Hämäläinen

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.