Navid Rodriguez är sandinist sedan tonåren. Idag är hon besviken på sitt parti, Sandinistpartiet, för att de har låtit en ny abortlag kasta landet hundra år tillbaka i tiden. Nu tvingas läkarna välja om de ska rädda liv eller följa lagen.

Navids äldre bröder deltog i studentdemonstrationerna mot Somozadiktaturen i slutet av 1970-talet. Varje kväll gav de sig iväg och mamman oroade sig för om de skulle komma levande tillbaka, minns Navid. Våldet kom mycket nära inpå. Många av brödernas vänner fängslades, torterades och t.o.m. dödades.
– Jag var bara tolv år gammal och förstod inte allt som skedde, men på mitt eget sätt blev jag politiskt medveten, förklarar Navid Rodriguez.
Idag är hon koordinator för jämställdhetprojekt på landsbygden kring Estelí i nordvästra Nicaragua och undervisar i socialpolitik vid universitetet.

Minskad jämställdhet
Efter revolutionen 1979, då Anastasio Somoza Debayle flytt utomlands och sandinisterna tagit makten var Navid en av de tusentals frivilliga ungdomar som reste ut på landsbygden och lärde bönder och deras familjer att läsa och skriva. Senare deltog hon i arbetsbrigaderna som hjälpte till med kaffeskörden.
– På den här tiden var jämlikhet mellan män och kvinnor en självklarhet inom partiet, säger Navid.
Den stora chocken kom hösten 2006 då Nicaragua förberedde sig för presidentval. Sandinisternas kandidat Daniel Ortega hade förlorat popularitet efter en del maktfullkomliga manövrar. Kvinnokommittén inom partiet, som Navid var medlem i, ville diskutera jämställdhet. Då kom plötsligt en ändring av abortlagen upp till behandling, mitt under pågående valkampanj. Ändringen innebar att abort skulle bli förbjudet i Nicaragua under alla omständigheter.
Kvinnorna hade en svår sits. Skulle de utmana partiets ledning och splittra partiet mitt i valkampanjen eller välja att tiga i en fråga som var ytterst viktig för dem?
Kvinnokommittén diskuterade ett gemensamt ställningstagande i abortfrågan men när de skulle rösta var det bara tre medlemmar som röstade för: Navid och två andra. De övriga var rädda, antagligen hade man talat dem tillrätta på förhand, menar Navid.
För de tre kvinnorna som försökte driva saken gick det inte så bra.
– Vi fråntogs alla förtroendeuppdrag inom partiet, det var nära att vi blev uteslutna. Kvinnokommitten har inte sammankallats sedan dess, säger Navid.
Daniel Ortega vann presidentvalet och riksdagen godkände den nya lagen hösten 2007. Navid beskriver processen som generande. I hennes hemstad Estelí har sandinisterna två kvinnliga riksdagsledamöter. Innan de åkte till huvudstaden Managua meddelade de att de inte kan rösta för en sådan lag. Väl framme var påtryckningarna av den kalibern att de såg sig tvungna att böja sig för ledningens vilja och rösta för lagen.

Abortdiskussionen har lämnat Navid Rodriguez mycket kluven.
– Jag har själv varit med i kampanjarbetet för att få Daniel Ortega vald. Men hur kan jag stöda ett parti och en maktutövning som inte alls beaktar hur besluten inverkar på mänskornas liv. Vi vet redan att den nya lagen har orsakat kvinnors död. Gravida kvinnor med blödningar vågar inte uppsöka sjukhus och läkarna vet inte hur de ska förfara med riskfyllda graviditeter. Straffet för att ha utfört eller bidragit till en abort är ett till tre års fängelse, säger hon.
Marta Casco är specialist vid sjukhuset Dario San Juan i Estelí.
– Som läkare har jag många gånger varit medveten om att jag bryter mot lagen, säger hon. I Nicaragua har vi inga möjligheter att ta hand om barn som förds i 27–28 veckan. I andra länder är det möjligt, men inte här. Om läkaren måste välja mellan att göra något för att rädda mamman eller för att rädda fostret är valet ganska klart. En så tidigt född prematur har ingen som helst chans att överleva i Nicaragua.
Ännu har ingen läkare blivit åtalad och Marta Casco betvivlar att en åklagare vandrar in på hennes sjukhus för att ”ta henne på bar gärning”. I El Salvador, som har en lika sträng abortlag, följer representanter för åklagarämbetet vad som görs på sjukhusen. Läkarna har varit tvungna att vänta på åklagarens beslut innan de har kunnat ta hand om en kvinna med utomkvädeshavandeskap.

Kyrkans maktspel
I Nicaragua är tonårsgraviditeterna ett stort samhällsproblem, det är vanligt att 13–14 år gamla flickor blir gravida.
Abortlagen har beställts av katolska kyrkan och motiveras enbart med religiösa skäl. Debatten i pressen och t.o.m. i parlamentet har varit starkt religiöst färgad. Enligt organisationen Human Rights Watch som har intervjuat tjänstemän och politiker anonymt är den allmänna uppfattningen att de största politiska partierna har godkänt lagen för att i sin tur få stöd av de kyrkliga samfunden. Kvinnorörelsen och flera hälsoorganisationer  har försökt föra fram vetenskapliga fakta och hälsoargument men de har inte fått någon större uppmärksamhet.
Navid säjer att hon känner sig degraderad till bara en livmoder, som man inte behöver fråga då man fattar beslut. T.o.m. i Mexiko, som haft en mer konservativ inställning än Nicaragua, har man börjat liberalisera abortlagstiftningen och tala om ökad jämställdhet.
– Nicaragua har tagit steget in i en mycket dyster och svart tid när det gäller kvinnornas rättigheter, säger Navid. Man har svalt de religiösa argumenten för att slippa sätta sig in i mer komplicerade sammanhang.
Navid frågade sina egna studerande i socialpolitik vid universitetet vad de anser om abortfrågan. Majoriteten av de kvinnliga studerandena svarade omedelbart att abort är synd och att det är bra att det är förbjudet.