Matti Saanios monumentala bilder väcker känslor. Tiden förändras men det grundläggande livsmysteriet består och berör.

Matti Saanio inleder en utställningsserie över fotokonst på Ateneum. Hans tidiga verk från 60- och 70-talet har ställts ut i samma rum där han som ung lärde sig konstnärsyrkets grunder. Kuratorerna, forskare Kati Lintonen och museichef Elina Heikka från Finlands fotografiska museum, har under arbetets lopp gjort verkliga fynd. Matti Saanio lämnade efter sig ca 230 000 negativ. I vindsgömmor och arkiv i hemmet i byn Oikarainen nära Rovaniemi och i Hangö fanns därutöver foton han själv framkallat för utställningar. Kati Lintonen berättar att man sökte efter stora bilder som han flyktigt visat på 90-talet. När rullarna hittades överraskade antalet. De över två meter höga fotostatkopiorna har behandlats i fuktkammare, konserverats, pressats och återställts i all sin praktfullhet av Ateneums papperskonservatorer. Det är första gången vi här får se originalbilderna samlade.
Matti Saanio föddes 1925 i Åbo. De första lärdomarna i fotograferingskonstens mysterier fick han av sin mor, som hade studerat hos kungliga hovfotografen i Stockholm. Kärleken till båtar och havet uppstod redan i barndomen. Friheten i det öppna landskapet, havet och bilden kom att följa honom livet igenom.
Krigsutbrottet avbröt skolgången. Bara arton år gammal blev Saanio sårad vid Tali-Ihantala, men hann delta i slutstriderna i Lappland. Upplevelserna gjorde honom till en övertygad pacifist. Efter fredsslutet utbildade han sig till monumentalmålare vid Fria målarskolan och Centralskolan för konst. Under studietiden arbetade han i fotografilaboratoriernas mörkrum, men inledde sin konstnärsbana som målare. Återuppbyggnadstidens talrika kyrkoprojekt gav arbete åt konstnärer i Norra Finland. Han arbetade bl.a. som assistent till Lennart Segerstråle på freskomålningen Livets Källa, i Rovaniemi kyrka.
En resa till Paris 1957 blev vändpunkten. Där kom Saanio i kontakt med den moderna franska inriktningen inom fotografering, den humana dokumenteringen. Utrustad med en Leica-kamera, inköpt på resan, gick han helt in för att fotografera.

Brytningstider

I tre decennier var Saanio bosatt i Lappland tillsammans med hustrun och textilkonstnären Elsa Montell och fyra barn. Han levde i nära kontakt med den motivkrets han avbildade. Saanio ställde ofta ut långt från museer och kulturcentra. Han ansåg att konsten skall göras tillgänglig i människornas egen livsmiljö. I hans foton blir den marginella människan huvudperson och hennes omgivning livets centrum.
Saanios medkännande men samtidigt skarpsynta skildringar dokumenterar en brytningstid i samhället. Han skildrar landsbygdens förändring och det arktiska landskapets snövidder, fjäll, hav och älvar. Framför allt skildrar han människans livsvillkor i en karg miljö.
Budskapet betonas genom att framhäva de stora kontrasterna mellan svart och vitt. Matti Saanio var bestämd och oeftergivlig i sin konst, men närmar sig sina objekt med en vänlig ödmjukhet som fångar nordens folk i ögonblicksbilder som får söka sin like. De svartvita landskapen är grafiskt rena och stränga, men förmedlar en shamanistisk underton som fångar och trollbinder betraktaren. Landskapen med sina få gestalter av människor eller djur blir som klippmålningar från en svunnen tid.
Saanio återkommer ofta till same-
samhället i Nellim. Den urgamla naturahushållningen håller på att ge vika för nya stömningar. Bilderna är både konstverk i tiden och historiska dokument.
Saanio beskriver fotografens roll med  orden:
”Fotografen är samtidigt både aktör och dramaturg på livets scen. Om han förnekar eller undviker någon av rollerna haltar hans budskap. Som aktör är han en integrerad del av skeendet. Som dramaturg måste han dra de rätta slutsatserna av aktörens erfarenheter. Aktören för närmare människan och respekten för livet. I rollen som dramaturg har fotografen både rätten och skyldigheten att följa sitt kall.”
Matti Saanio är en av förgrundsfigurerna inom den dokumenterande fotokonsten i Finland. Hans verk var centrala i utvecklingen där fotografiet långsamt godkändes som en konstform. Trots att han bodde i glesbygden var han kosmopolit i själen och följde med de nyaste strömningarna inom konsten.
Utställningens namn Gemensamt liv bottnar i Matti Saanios livsverk och egna texter. Han  levde mitt bland dem han avbildade och delade deras arbete och vardag. Tidskrävande och omfattande projekt sträckte sig från utbyarna i Norra Finland och samerna i Enaretrakten ända till Ishavets kust.
Som symbol för utställningen har man valt bilden på far och dotter, Taimi och Jouni vid Enare träsk 1961. Ursprungligen ingick den i bildreportaget Sorg utan svarta kläder, i Suomen Kuvalehti. Sorgen är kännbar och saknar ord. Modern har dött vid det sjätte barnets födelse. Den lilla flickan som blickar in i kameran har sprungit efter hjälp. Nu är det hon som har ansvaret för de yngre syskonen vid sidan av fadern. Kameran har fångat ögonblicket då ödet drabbat hårt och plötsligt. Också i stunden av uppstannande går livet vidare.

Teknikens mästare

Saanio var en god skribent och ansåg att boken var ett sätt att sprida bilderna till en större publik. Bildsamlingarna Musta talvi, valkea kesä 1966, och sex år senare Där Golfströmmen fryser hör till det bästa i hans produktion. De trettiotals tidningsreportage han gjorde för Suomen Kuvalehti får söka sin like ännu idag.
Utställningen har delats in enligt teman: vardag och fest, arbete och lek, glädje och sorg. Vi får följa en stor samhällelig utveckling från efterkrigstidens myrröjare, dikesgrävare och ishavsfiskare. Med freskomålarens känsla av det sakrala skildrar han ett kargt land med en väderbiten befolkning.
Serien om vännen och konstnärskollegan Reidar Särestöniemi är ett kulturdokument. Vi möter familjen innan berömmelsen gjorde Särestö till ett turistmål. Den unga Reidar ses skissa med fingret på ett frostigt fönster.
Matti Saanios monumentala bilder väcker känslor. Bilderna är dokument över en svunnen tid och talar direkt till oss. Tiden förändras men det grundläggande livsmysteriet består och berör.
Utställningen visar fotografens hantverk i alla dess skeden. På 60- och 70-talet hade framkallningstekniken en avgörande betydelse. Genom processen kunde effekter betonas och kontraster förstärkas eller dämpas. Saanio behärskade tidens teknik till fullo. Hans motto var att nå en fullkomlig kunskap om hantverket för att sedan kunna glömma det.
Hans livsverk har påverkat generationer av unga fotografer. Som lärare vid Konstindustriella högskolan förde han traditionerna vidare. Också som chefredaktör för tidskriften Valokuva hade han en framträdande roll som påverkare. Samtidigt som Matti Saanio forskar och söker efter de grundläggande frågorna i en glesbygdsminoritets arkaiska livsstil söker han sig själv, sin identitet och sina egna rötter.
Utställningen Gemensamt liv har verkställts i samarbete med Matti Saanios arvingar, Finlands Fotografiska Museum och Rovaniemi konstmuseum.
Boken, redigerad av Tuomo Juhani Vuorenmaa och utgiven av Musta Taide, belyser Matti Saanios livsverk och kompletterar den gedigna bild som utställningen ger.

Angela Oker-Blom

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.