Tilltro till naturens krafter

av Camilla Wasastjerna
 Waldorfpedagogiken erbjuder ett alternativ i dagens skolvärld, en holistisk pedagogik med romantiska undertoner, säger Jan-Erik Mansikka som nyligen har doktorerat inom Rudolf Steiners tidiga tankar.
Ifrågasätter du någonsin hur ett litet solrosfrö ska kunna förvandlas till en ståtlig solros? Att utvecklas till solros eller människa – växtkraften finns latent där. Enligt den romantiska, naturfilosofiska synen på människans utveckling finns det starka inneboende krafter som det gäller att uppmärksamma. Vi måste bara ha tilltro till denna kraft. Utvecklingen behöver inte framtvingas utan det gäller att skapa gynnsamma omständigheter för naturen att komma till uttryck.
Men varför vågar vi inte lita på naturens kraft i dagens samhälle?
– Den moderna naturvetenskapen har bidragit till att vi närmar oss naturen atomistiskt. Vi intresserar oss för den i första hand som en mekanism som vi har distanserat oss ifrån, naturen har ingen levande ”insida”. Den utgångspunkten färgar av sig i synen på människan. Vi har förlorat tilltron på naturens och människans inneboende krafter, säger pedagogie doktor Jan-Erik Mansikka.
Ändå kan vi märka att det individuella och naturliga har fått en liten renässans i vårt samhälle. Man har blivit misstänksam mot normativa pedagogiska teorier och kategoriska anvisningar. Föräldraskap och barnuppfostran har börjat gå mot mera naturlighet och individuella omdömen betonas.
– Så har man under de senaste årtiondena uppmuntrat föräldrar att vara uppmärksamma på barnens behov, till exempel att amma när bebisen behöver äta, istället för var fjärde timme. Rousseau, den stora pedagogiska naturalisten, skulle glädjas åt den här utvecklingen.
Steiners romantik
Hösten 2007 gav Jan-Erik Mansikka ut sin uppmärksammade doktorsavhandling Om naturens förvandlingar: Vetenskap, kunskap och frihet i Rudolf Steiners tidiga tänkande. Idéhistoriska perspektiv på waldorfpedagogiken.
– I min doktorsavhandling försöker jag placera in Steiners (1861–1925) tidiga tankar i ett större västerländskt sammanhang. Jag vill inte betona antroposofin, utan den romantiska, det vill säga den naturfilosofiska sidan i hans tankar.
Romantiken stod för en reaktion mot upplysningens mekaniska universum. Naturen betraktades som en helhet, som ett enda stort ”jag” som varje människa ingår i. Karaktäristiskt för Steiners tidiga tänkande var att betrakta världen mot bakgrund av en levande organisk enhet. Filosofen Schelling (1775–1854), som ville utplåna skillnaden mellan människans inre (medvetande) och yttre (natur) värld, menade att natur och ande är två sidor av samma mynt. Han ansåg att samma andliga krafter verkade både i naturen och i människans medvetande. Naturen uppfattades som en organism, som en helhet som hela tiden utvecklar sina inneboende möjligheter.
Vad är då den andliga världsbild som waldorfpedagogiken förmedlar?
– Det är frågan om en andlighet där naturen och religionen inte står i motsatsförhållande. I en viss mening kan man därför säga att den antroposofiska waldorfskolan bygger vidare på romantikens starka strävan att finna en enhet mellan kropp/själ, mellan subjekt/objekt. Waldorfpedagogikens alternativ i dagens västerländska skolvärld erbjuder en alldeles särskild uppsättning pedagogiska värderingar: en holistisk pedagogik med romantiska undertoner.
Medborgarinitiativ
Jan-Erik Mansikka är fyrabarnsfar och musiken är också en viktig del av hans liv. Han spelar piano i olika sammanhang, bland annat med improvisationsteatergrupper. För fem år sedan flyttade han med sin familj från Helsingfors till Borgå.
Går dina barn i waldorfskola?
– Vi har två barn i den kommunala skolan, vårt tredje barn går i waldorf-förskola och vårt yngsta i kommunalt dagis. Jag skulle inte ha något problem med att sätta mina barn i en waldorfskola. Jag värdesätter att man där starkt betonar individuell mognad, skapande verksamhet och ett kvalitativt förhållande till naturen och omgivningen. En röd tråd inom waldorfskolorna är att utveckla elevernas individuella omdömeskraft, vilket är någonting mera än att bara vara kritisk.
Mansikka hävdar att den moderna grundskolan varit fantastiskt framgångsrik på många sätt, inte minst i att utjämna utbildningsmässig ojämlikhet i samhället. Ändå kan man ställa sig kritisk till att den fäster så stor vikt vid mätbara resultat och undervärderar de skapande ämnena. Det har fört med sig att man ofta nalkas kunskapen onödigt abstrakt. Han poängterar också att den kommunala utbildningen inte är en neutral angelägenhet. Värdegrunden är alltid avhängig samhällets maktkonstruktioner. Skolan är lierad med vår samhällsekonomi och styrs av ett effektivitetstänkande. Man ska producera produktiva medborgare på ett effektivt sätt.
– Jag värdesätter att waldorfskolorna växer ”nerifrån upp”, ur ett medborgarinitiativ, ur föräldrars engagemang. Jag upplever waldorfpedagogiken som ett kritiskt alternativ till skolans och utbildningens institutionalisering i vårt samhälle. Men också alternativ kan bli dogmatiska och förfalla till ofrihet. Den faran lurar speciellt om man okritiskt ”köper hela den antroposofiska världsåskådningen” och börjar blicka ner på sin omvärld från Steiners kosmologiska perspektiv. Jag tror att det därför är extra viktigt för waldorflärare att stå med fötterna stadigt på jorden.
Långsamhetens värde
I slutet av intervjun framhäver Mansikka ytterligare långsamhetens och mognadens kultur.
– Vi lever i en kultur där vi har ont om tid och samlar effektivt på oss erfarenheter och formella meriter utan att nödvändigtvis se till att helheten mår bra, eller att kunskapen hinner förankras i oss själva. Människan synkroniseras istället med näringslivets och den samhälleliga utvecklingens krav.
Mansikka menar att livets olika skeden och tillväxtprocesser kräver olika mängder tid. Man måste lämna utrymme åt individen. Det är här som långsamheten kommer in. Därför kan långsamhet betraktas som en värdefull egenskap, som har att göra med vår upplevelse av och vårt varande i tiden.
Men vill vi ha långsamma elever i skolorna? Vill vi bromsa utvecklingen?
– Knappast. Men vi vill kanske ha elever och arbetstagare som kan stanna upp och som kan grunda sina beslut i livet som helhet, som inser att vissa saker kräver mognad. Människor som inser att varje ting har sin tid.

Text & foto: Camilla Wasastjerna

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.