Hommage till vår oas i Stockholm

av Bitte Westerlund
Villa Bergshyddan stänger sina dörrar för de nordiska kulturarbetare som i åratal fått bo i 1700-talsvillan på Söder. Bitte Westerlund och Charlotta Boucht fick vara bland de sista stipendiaterna.
”Vi älskar Stockholm och vi älskar detta hus.”Torsti och Jaana Lehtinen hör till de tjugotals kulturarbetare som fått bo gratis en vecka eller två i Villa Bergshyddan. Den gamla sommarvillan på Södermalms sydspets har varit gästbostad för kulturarbetare från de nordiska huvudstäderna sedan 1986. Men nu verkar det bli sista året. Stockholms stads kulturförvaltning har inte råd längre eftersom ägaren till villan, Stockholms stad, har höjt hyran.
Att sagan lider mot sitt slut berättar Yvonne Boulogner som administrerat villan och helt fysiskt släppt in oss stipendiater där i flera år. Hon vet inget om husets öde efter hösten. Hon ber Charlotta dokumentera villan och den stora halvt vildvuxna trädgården med sitt hav av scillor, vårlökar, gulsippor, pärlhyacinter och någon enstaka tulpan. Utedasset med två sitthål är säkert unikt. Rododendronbuskaget där invid är enormt. Och snart slår syrenerna i bersån ut.
Den gamle mannen som skötte trädgården som om den var hans egen dog för två år sedan. Vinbärsbuskarna och de knotiga äppelträden har förblivit obeskurna sedan dess. Teve finns inte längre i villan och bredband har man inte satsat på. I ankdammen vid vår privata parkeringsplats simmar ett par änder.
Vi skojar om att vi borde ordna ett enormt ankdammsparty innan det är för sent.
Den gamla trädgården vilar och minns svunna tider. Ett idylliskt lugn där stockrosorna sakta vajar. Nedfallna äpplen. Nedan verandan pulserar livet med stora kryssningfartyg som avlöser varandra. Jag har nu fått mycket inspiration som jag försöker återgiva i mina målningar.
Hjördis Haack, Köpenhamn

Populärt bland finlandssvenskar

Villa Bergshyddan ligger på berget Fåfängan invid Danvikstull. Viking Line lägger till nedanför villan. Litet ovanför finns ett café med de kännspaka formklippta lindarna.
Husets äldsta del, där vi bor, är från 1700-talet. Det här är ett av få korsvirkeshus i Stockholm. Den nyare delen används ibland av kulturförvaltningen för möten och fester, men vanligtvis har stipendiaten med familj hela huset till sitt förfogande. För ett par år sedan passade vi i Tidskriftscentralen på och bjöd in ett trettiotal vänner på knytkalas. Det blev en oförglömlig augustikväll på den stora verandan.
I Villa Bergshyddans infomapp, att läsas vid ankomsten, finns listor på alla stipendiater de senaste sju åren. Det är rätt många islänningar, men andelen finlandssvenskar är markant. I år är stipendiaterna 19 stycken, utvalda bland 62 sökande. Idel bekanta namn: Philip Teir har två veckor i juli och Rita Paqvalén kommer efter honom. Skådespelaren Martin Bahne får äran att avsluta stipendiatsäsongen i september. Och tydligen blir han den allra sista stipendiaten.
Man kan bara tycka synd om alla som aldrig fått chansen. Och kasta ett getöga på de politiker som nu inte vill förstå poängen med att kreativa mänskor får träffas i en inspirerande miljö.
Solveig Arle som var här förra hösten skrev i gästboken: ”Förutom att vi själva njöt är det en fin sak att kunna bjuda hit sina Stockholmskolleger i stället för att ses på stan eller – ännu värre – bjuda in sig till dem.”
”En nästan drömlikt overklig oas mitt i stan” sekunderar Tuva Korsström.
Gästboken är ett intressant dokument med många bekanta namn. T.ex. teatermannen Reko Lundán som avled hösten 2006 har lämnat sina spår: ”Vi har målat, modellerat och spelat på piano (som nog borde stämmas …). Författaren har fått sin tredje version av pjäsen Prioriteringar färdig.”
De första namnen i den här gästboken är Siiri, Sari och Patrik Drake, f.d. chef för Åbo Svenska Teater, i maj 1998. Och i maj 1999 var hela Astra Novas redaktion här. ”Astralkroppen som rörde sig i Stockholm med könsblicken påkopplad” bestod av Mia, Bitte B, Maria, Berit och Heidi. Bl.a. Ika Österblad och kolleger från Bang var på besök.
”Suveränt att susa omkring på Söder med hojen” skriver Ralf Sandell och tipsar om den kurdiska restaurangen Amida. Han var där med Ida, Alfons och Ian Fellman.
Johanna Edgren och Jonas Sundman, som var här med barnen Ivar och Ingrid i mitten av april i år skriver: ”Ljuvligt att få uppleva Villa Bergshyddan vakna ur vintersömnen. Det var först sista dagen vi lockades att sitta ute och luncha, härligt med fågelflax och fågelkvitter”
”En oas med konstraster, mitt i stan. Ur lugnet på Fåfängan var det svårt att kasta sig i folkvimlet på stan. Ögat vilar och sinnet får ro.” Fotografen Niclas Warius.
Sanna Tahvanainen: ”Medan jag satt ute på verandan och skrev en roman såg jag elden flamma upp under en av luftballongerna som kvällstid svävar över Stockholm, staden som rinner som guld ner i havet.”
Ett PS i gästboken: ”Besök Waldemarsudde och titta på vårt hus från andra sidan.” Riko Eklundh, skådespelare, Tölö torg, Helsingfors.

Bitte Westerlund

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.