Under veckans lopp har vi nåtts av nyheter om fruktansvärda tragedier. Minst tjugotusen döda och tiotusentals till har hamnat i nödläge efter en förödande cyklon i Burma. En av allt att döma sinnessjuk man höll sin dotter och deras gemensamma barn fängslade i en fönsterlös källare i 24 år.

Ofattbara dramer som berör och chockar. Som kräver en förklaring. Men några entydiga svar finns naturligtvis inte. Naturen kan ju ingen mänska rå för, inte heller för enstaka olyckor, hur grymma de än är. Att ty sig till den här sortens fatalism är visst mänskligt.

Men förkastlig och direkt farlig blir fatalismen när den utnyttjas för att berättiga politisk passivitet och ansvarslöshet. Som samhälle, som värld, är vi långt ifrån perfekta. Något att förbättra finns det alltid.