(Agra)

… okay, nu mår jag bättre. Det är märkligt hur två fåglar som flyger förbi en, den ena knallturkos och den andra grannt ljusgrön över ryggen, kan få humöret att lyfta!
Vi var på fågelexkursion i Vik, morgonen innan jag hoppade på planet till New Delhi. Ika var vår guide, och det var fint och lite kallt, och mycket sång som blandade ihop sig och var svår att urskilja. Så i dag, på gången som leder till Taj Mahal, studsade jag till när nån hojtade, ungefär: GLUNK – HAUHAUHAU! Inget svagt domherrekvitter i moll! Och i närmaste träd satt två fåglar som kunde ha varit spillkråkor, om dom bara kommit via nån maskeraddräktsuthyrning! Svarta med gult, orange och rött. Och sen flög något turkosgrönt förbi och jag var helt att: oho.
Annars så är det 40 grader varmt, med en 40-gradig vind, och det här är en hemsk stad.
Taj Mahal var underbart, så klart. En cykelrikshaman cyklade bredvid mig i en halv kilometer. Sen insåg han att jag skulle till stans dyraste (och snobbigaste, skulle det visa sig) hotell och började förskräckt rekommendera andra ställen. För en som avskyr att andra berättar vad hon ska göra är det här fel land.

(Delhi)

Trots kaoset på Maya’s Nest trivs jag alldeles utmärkt. Stället är invaderat av svartdrapperade iranska kvinnor och iranska män, en med vita byxor som var så rynkade att dom såg ut som en balettkjol och med vitt linne till. Och jag undrar vad det är för regler som tillåter män att visa sig i en så skrattretande utstyrsel inför okända kvinnor (mig), men tillåter dem att kommentera Maya’s t-shirt och farkkun med ett: ”klädd så skulle du avrättas hos oss”.
P.g.a. iranska invasionen delar jag rum, och säng, med brittiska Jackie. Hon kommer från en så tråkig stad att hon säger sig komma från Manchester! som ligger nära. Hon är alldeles utmärkt rumssällskap. Efter första nattens mygganstormning, under vilken ingendera sov en blund, riggade hon upp ett moskitnät. Och nu ligger vi i det, som två flickor i ett tält. Sängen är stenhård, och rummet egentligen Ashas och Mayas, fullbelamrat med deras saker. Själv sover dom på vardagsrumsgolvet. Asha ser ut som min moster Eila, och har skinn på näsan. Hon skällde ut en iransk flicka när vi redan låg i vårt myggtält och stilla hejade på henne. Jackie har tålamod, jag hör henne artikulera på tydlig nordengelska för iranierna, om fakta om homosexuella och Jesus. Och jag ligger i rummet bredvid och hejar på henne.
Vi var på kvällsmarknad, Asha, Maya, Jackie och jag. I vår stora familj är Jackie och jag älsklingsbarnen som äter allt som ställs framför oss, och älskar det, och inte lämnar fläkten eller lamporna på, och inte klagar över att ha fått sällskap av varandra. Varför skulle vi?

(Agra)

I dag är min andra dag i Indien, första dan i solen efter totalpissig bortregnad finsk vinter. Gissa om jag är vacker! Blek. Svettig. Rödflammig. STOR! som alltid i Indien. Illasittande kläder och stora fötter. Längtar efter att kunna gå i shorts och ärmlöst utan att det uppfattas som en invit till att ta sig vilka friheter som helst. Nå! tårna trivs utan strumpor! Och just nu är det skönt, jag sitter under ett stort träd med solen och Taj Mahal bakom mig, och rakt över mig kraxar en indisk kråka. Fast den liknar mera en trast, säger jag med min nyinförskaffade (helt påhittade!) expertis.