1,1K
När trettiotalet ungdomar med sovsäckar och liggunderlag marscherade upp mot den röda stugan såg det ut som upptakten till en lägerskola. På programmet stod tunga frågor om fattigdom och fondmakt. Men den andra finlandssvenska vänsterträffen på Solviken utanför Åbo blev en informell och avslappnad tillställning. Vi hade nog kunnat förutse att en del av de tillresta åhörarna skulle sitta på madrasser på golvet när Annika Lapintie inledde med att argumentera för att Vänsterförbundet nog prioriterade miljöfrågor. Men denna ordning störde inte, och bidrog antagligen till att tröskeln för att delta i diskussionen inte blev för hög.
För mig blev paneldebatten om fattigdom givande. På plats fanns en politiker (Lapintie), en akademiker (forskare Ilpo Airio) och en kyrkans man (Ulf Särs från Kyrkans utlandshjälp), och samtliga bidrog med ett eget, yrkestypiskt perspektiv. En tankeställare var Airios grafik, som visade hur utkomststödet under de senaste decennierna sjunkit under EU:s officiella fattigdomsgräns. Han poängterade också att fattigdom inte är ett stort problem bland dem som arbetar, medan fattigdomen bland dem som inte har jobb blivit allt mer allmän.
Kvällsprogrammet inleddes med Heidi von Wright, som förutom egen poesi läste Claes Anderssons och det svenska bandet Doktor Kosmos texter. Plain Dust, ursprungligen från Pargas, fortsatte med tung, dyster alt-rock. Desto skamlöst gladare var Vasabandet The Casbah, som rev igång dansgolvet i stugan.
Ny Tid-bekante Micke Brunila inledde söndagen med en frågestund om husockupationer och autonoma stadsutrymmen. Många var nyfikna, och även Trygve Söderling kunde återknyta till ämnet, fastän han egentligen kommit för att tala om fondernas makt över finlandssvensk media. Här var det tänkt att också Hbl:s chefredaktör Max Arhippainen skulle delta, men han lämnade återbud, vilket gjorde att Söderling ostört kunde tala om Svenskfinland som en ”Vatikanstat” och ett ”borgerligt Kristiania”.
En betydande del av dem vi lyckats locka till Solviken kom från Tölö gymnasium i Helsingfors. De har grundat en vänsterorganisation vid namn Röda Ankan, som vi definitivt ska hålla kontakt med framöver. Till skillnad från förra träffen hösten 2005 hade vi i år några deltagare från Österbotten. En av dem var Linn Byrkjeland, 17, från Smedsby. Medan de andra höll på att städa frågade jag vad hon tyckte om hela evenemanget.
En betydande del av dem vi lyckats locka till Solviken kom från Tölö gymnasium i Helsingfors. De har grundat en vänsterorganisation vid namn Röda Ankan, som vi definitivt ska hålla kontakt med framöver. Till skillnad från förra träffen hösten 2005 hade vi i år några deltagare från Österbotten. En av dem var Linn Byrkjeland, 17, från Smedsby. Medan de andra höll på att städa frågade jag vad hon tyckte om hela evenemanget.
– Det var skön stämning och sköna människor. Jag skulle vilja ha flera träffar.
Jag undrade om det skulle vara möjligt att ordna en liknande träff i Vasa, men Byrkjeland trodde inte att det fanns tillräckligt med engagerade människor där ännu.
Målet är i alla fall att göra vänsterträffen till ett årligt återkommande engagemang. Det talades om att nybildade Röda Ankan skulle arrangera träffen nästa år. ÅGV:s ordförande Li Andersson tyckte att det första steget är att skapa en fungerande informationskanal.
– Det viktigaste är att lära känna likasinnade och hålla kontakten, så att man kan samarbeta i olika sammanhang. Jag visste till exempel inte om att Röda Ankan fanns före förra veckoslutet.
- Det finns en e-postlista för unga svenska vänstersinnade, och man kommer med på den genom att maila Li Andersson (li.andersson[a]abo.fi).
Mattias Björkas
