Inom en snar framtid kommer dessa vilda områden att vara uppstädade och sterila. Då är det försent för oss ekoromantiker som vill uppleva havsbrisar och oväntade möten, skriver Bie Erenurm om Tallinns bästa utflyktsmål.

Europas bäst bevarade trähusområde Kalamaja (ungefär ”fiskarstan”) i Tallinn, finns det de som gör anspråk på sådant som det fortfarande går att tjäna en slant på. På gröna fläckar med träd och buskar mellan husen hittar man skyltar med erbjudanden om så kallade ”utvecklingsprojekt” till hugade spekulanter. Trots att området är kulturskyddat finns under ytan en rädsla för att starka pengamagnater och ryska oligarker ska bygga betongkolosser utan känsla för slitna trähusidyller – så som det brukar ske precis var som helst. I sommar har konstnärer därför inspirerats att driva med fenomenet och satt upp en helt ”autentisk” skylt. Skylten informerar om ett färskt byggnadsprojekt: Vana–Kalamaja Parkimismaja ( Gamla Fiskarstans Parkeringshus), ett parkeringshus i jätteformat med en abstrakt luftkonditioneringstrumma på taket. Ritningen uppvisar perspektivmässigt intressanta fel, som ögat först inte upptäcker. Det projekterade parkeringshuset för tankarna till en arkitektonisk dröm. En ”dröm” som ger känsliga trähusromantiker skavsår på huden av sömnlösa nätters roterande i svettiga lakan. Namnet på byggnadsfirman associerar till människokroppens bakre delar, ungefär ”Arslum Bygg AB”, beställare är ”Fixarna” och byggtiden 20080515–20090830. Plakatet sattes upp i slutet av Vana-Kalamaja(-gatan), i den allra äldsta och heligaste delen av Kalamaja, nere vid havet.

Gatan stupar mot en strand, granne med det föredetta fängelset Patarei, nu kulturhus med evenemang, guidade turer och café, som reser sig som ett Alcatraz ur havets bränningar och svallvågorna från färjorna. Fängelset byggdes av Nikolai I på 1840-talet, som fästning mot inkräktare från havet och är kulturhistoriskt mycket intressant. (Se www.patarei.com.)

Ett annat alternativt utflyktsmål inte långt därifrån är Tallinns gamla ”Pannhus” (Põhja pst. 27a–35). Det gamla ”Pannhuset” är centralt i planeringen av Tallinn som kulturhuvudstad år 2011 och beskrivs som ett multifunktionellt kulturhus, med evenemang och kulturföreningar (www.kultuurikatlad.net, hemsidan är tyvärr bara på estniska men på turistbyrån borde någon kunna hjälpa till). Utmed den nerlagda järnvägsrälsen finns stigar som är möjliga att cykla längs, och via strandområdet kan man ta sig ända in till Färjehamnarna och vidare till Pirita, den kilometerlånga sandstranden. Inom en snar framtid kommer dessa vilda områden att vara täckta av betong och asfalt, kommersialism och gator, uppstädade och sterila. Då är det försent för oss ekoromantiker som vill uppleva havsbrisar och oväntade möten, såvida inte Tallinns pretentioner att bli Kulturhuvudstad, lyckas stoppa exploateringen av denna utmanande strandremsa i omedelbar närhet till stadens centrum.

Hyr en cykel (det finns cykeluthyrningar t.ex. i Gamla Stan) och gör en tur till en nyligen förgången tid i Kalamaja. Den som vill förbereda sig genom att läsa kan ha tur och hitta den svenskspråkiga boken Tallinn – sagostadens revansch (Söderströms, 2007), av Anders Mård.

Bie Erenurm

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.