Kompositören Henrik Rambe har övergivit juridiken till förmån för musiken – ett val han inte ångrar.
Vi möts utanför Henrik Rambes studio, som är belägen i Folkets hus i Malmö. Solen skiner, men vi går ner till Henriks studio i husets källare. Här trängs musikinstrument, datorer och fåtöljer. När han flyttade in var studion ingen studio utan bara fyra betongväggar, golv och tak. Långsamt har en ombonad arbetsplats med studiobås tagit form.
Medan Henrik laddar kaffebryggaren, berättar han på entusiastisk stockholmska om kommande projekt. Dialekten har inte påverkats av att han bott i Malmö de senaste femton åren. Han kom till Lund för att läsa juridik, en ganska självklar bana i den juristtäta familjen Rambe.
Efter några spretiga år med teatervetenskap, språk- och utlandsstudier föll han till föga och axlade familjeförväntningarna. Till slut blev han juris kandidat och arbetade sedan ett par år som jurist i Stockholm. Men dragningen till musiken blev för stor och Henrik lämnade juridiken bakom sig.
– Jag blev uttråkad av kontorsjobbet och kände att jag hela tiden var där på bekostnad av något annat – något större och viktigare. Kanske det låter pretentiöst, men det kändes trångt för själen. Så en dag bestämde jag mig och tänkte att det är det man inte vågar som man ångrar efteråt. Jag tog en risk men det är inget jag ångrat, inte ens när ekonomin åkt berg-och-dalbana.
Henriks föräldrar blev inte helt glada över att han lämnade den trygga banan. De befarade att han inte skulle klara sig ekonomiskt.
– Även om de gläds åt mina framgångar som kompositör, så skulle de nog helst vilja att jag tog något tryggt jobb på försäkringskassan eller något sånt. De tycker om att jag skriver musik, men de är kanske inte positiva till att jag valt det som yrke. Jag har hunnit blir 35 år och har inget fast jobb. Mamma brukar säga att hon och pappa är oroliga för hur det ska gå med min pension, skrattar Henrik.
Själv tar han det hela med ro. Han kunde kanske ha haft ett tryggt arbete som jurist liksom pappa, bror, morfar, morfars far, pappas morfar … Istället valde han att satsa på en otrygg konstnärstillvaro med tillfälliga ströjobb mellan engagemangen som kompositör. För att tjäna brödfödan har Henrik gjort allt från att installera larm till att vara nattportier, förutom en och annan liten rättsutredning som hans bror advokaten ibland slängt till honom.
Obotliga romantiker
Ett annat arbete han har haft är att vara teatervärd och biljettvaktmästare på Malmö musikteater, numera Malmö Opera. Där extraknäckte han redan under studietiden och kontrollerade biljetter, tog hand om besökarna för att sedan under akterna plugga paragrafer och rättsfall. Det var också där på ”Storan” som han lärde känna regissören och skådespelaren Philip Zandén.
– Philip hade precis tillträtt som ny chef och konstnärlig ledare på teatern och i något givet läge passade jag på att sticka ett kassettband med min musik i handen på honom. Jag kommer ihåg att han tackade lite förvirrat och stoppade det i fickan för att sedan rusa vidare. Det är klart att man hoppades att han skulle gilla det, men jag tänkte att han säkert ofta får sådana påstötningar och att han kanske inte skulle ta sig tid att lyssna på det.
En vecka senare ringde han och sa att han var mycket förtjust i min musik, konstaterar Henrik och ler nöjt.
Philip Zandén ville träffas och diskutera Henriks musik och på så vis inleddes en relation som nu lett till flera gemensamma produktioner. Det var 2003 med en uppsättning av Carlo Goldonis Sommarnöjet på Teaterhögskolan i Göteborg som samarbetet inleddes på riktigt. Pjäsen sattes upp som avgångsstudenternas slutproduktion och Henrik fick för första gången möjlighet att sätta sin egen musikaliska prägel på en uppsättning.
– Det var riktigt häftigt. Att höra sin musik spelas där inför alla människor och se hur den i samspel med det som återgavs på scenen verkligen förhöjde och gav något till upplevelsen.
Henrik hade redan då skrivit musik i många år men det var efter mötet med Philip Zandén, som det började lossna. Sedan dess har han mer eller mindre regelbundet komponerat musik för teatrar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bland annat har han skrivit musiken till Fordringsägare (Strindberg) och Figaros bröllop (de Beaumarchais) vid Stockholms stadsteater. I höst är han inblandad i uppsättningen Allt om min mamma som bygger på Pedro Almodóvars film med samma namn, också det vid Stockholms stadsteater. Även denna gång är det Philip Zandén som är regissör.
– Philip är helt enkelt fantastisk att jobba med. Krävande men fantastisk och man har inte en död eller tråkig sekund. Man stöts och blöts mot varandra under den flera månader långa produktionsperioden. Men vi möts alltid i längtan att uppnå de där sublima ögonblicken som ibland uppstår när allting samverkar. I slutändan känns det alltid mer än väl värt besväret. Någonstans är vi nog båda obotliga romantiker och samtidigt lite självplågare som inte nöjer oss förrän det på något sätt rinner till känslomässigt inom oss och man uppnår någon slags katharsis.
Vilka planer har då Henrik Rambe för framtiden?
– Jag har blivit något av en teaterkompositör. Teater är en konstart som alltid har legat mig varmt om hjärtat och jag känner mig hemma på teatern. Men i framtiden skulle jag gärna gå över mer till att göra filmmusik.
I sommar blir det ljuv bröllopsmusik då Henrik gifter sig med sin Magdalena. Mamma är nöjd. Tidigare har han skrivit musik till Figaros bröllop, men den här gången har han skrivit musik till sitt eget.
Här kan man lyssna på en del av Henrik Rambes musik: www.auxit.com/musik/
Kristoffer Lieng
