Carlos erbjöds 200 spänn, mat och en gratis bussresa till huvudstaden. I gengäld skulle han delta i en stor manifestation utanför presidentpalatset. Landets president låg i konflikt med jordbrukarna och ville visa vem som hade folkets stöd. Presidenten tillhör landets största parti och är gift med partiledaren, så det skulle inte bli svårt för den stora partiapparaten att med egna och offentliga pengar fylla torget framför palatset.Erbjudandet var mycket frestande. Inte så mycket för pengarna, dem kan man ju tjäna lite varstans. Men att åka till huvudstaden för första gången i livet kändes lockande för en fattig 21-åring i en gudsförgäten landsända i norr. Där skulle han äntligen få besöka sitt favoritlags hemmaarena, även om ingen match spelades just den dagen. Carlos hyste sympatier för presidenten och partipamparna kryddade dessutom erbjudandet med löften om ett jobb efter resan. Så Carlos tackade ja.
Den stora manifestationen inleddes med en tyst minut för Carlos. En av torgets tio kilo tunga gamla lyktor hade fallit ned på honom tre timmar tidigare.
Familjen blev mycket besviken på partiet. Pamparna forslade hem kroppen i en likbil på den 1 200 kilometer långa motorvägen istället för med flyg. Partikamraten tillika provinsguvernören besvärade sig inte med att besöka de sörjande.
För presidenten och partiledaren blev historien genant. Makarna hade avfärdat anklagelser om att de betalade sina gräsrötter för att fylla det berömda Maj-torget i Buenos Aires som rena lögner. En regeringskritisk tidning intervjuade Carlos far, som villigt berättade om sonens ”manifestationsarvode”. Fadern krävde av presidenten Cristina Kirchner: ”Sluta fösa ungdomar som kossor till dina manifestationer!”
En vecka senare var incidenten glömd. Peronistpartiet slog upp ett tältläger med unga sympatisörer framför parlamentet för att pressa ledamöterna att rösta ja till presidentens lagförslag i jordbruksfrågan. Ingen argentinare tvivlar på att såväl parti- som statskassan användes till att än en gång visa folkets stöd för presidenten.
Martin Garat
