– Grejen med grime är att det är så jävla rått. Riktigt aggressiv musik. Dubstep däremot kan låta som reggae, det kan låta som tekno eller mera som drum’n’bass. Det lockar till sig folk med olika bakgrund, säger dubstepartisten Rusko, en av de stora namnen på årets Flowfestival.

Dubstep, en musikstil som härstammar från Londonbaserade 2-step garage, har under de senaste åren brutit sig ut från den lokala underground-skenen. I Finland har stilen under de senaste åren gjorts känd genom återkommande klubbkvällar. I år presenterade Flowfestivalen två av genrens stora namn, brittiska Caspa och Rusko. Den senare av de två håller på att göra historia genom att vara den första dubstepartisten som spela in på ett stort skivbolag.

Dubstep utvecklades i Londons garage-kretsar samtidigt med musikstilen grime. Bägge två representerade en ny våg av garagemusik i Storbritannien som vände soundet mot betydligt mörkare och häftigare riktningar. En massiv bas och en mörk futuristisk ljudvärld var kännetecknande för båda stilriktningarna. Men där rappande unga MC:s stod i centrum för grime var dubstep instrumentellt. Nu verkar dubstep öka i popularitet samtidigt som grime verkar ha stannat i utvecklingen.

– Grime håller faktiskt på att tystna, bekräftar en munter och lätt berusad Rusko natten mellan lördag och söndag på årets Flowfestival.

– Imagen som grime har i Storbritannien är ett stort problem. Om du går till en klubbpromotor och säger att du vill slänga ihop ett grime rave, så är svaret ofta ett blankt nej. De orkar inte med allt trubbel – de måste kalla in extra ordningsvakter och det är allmänt stökigt. Dubstep-skenen däremot är mycket vänligare. ”Härligt”, svarar klubbpromotorn om du föreslår ett dubstep rave. Speciellt nu som det blir alltmer populärt.

– Grime och dubstep publiken är inte så lika varandra som de var förr. Kring 2005 och 2006, då dub-step var nytt, var 95 procent killar med spliff i mun och huvorna dragna tätt över huvudet. Idag är andelen killar och tjejer rätt lika. Grime var också mera en grej för svarta. Det var inte bara koncentrerat till London utan dessutom en helt specifik del av London. Grejen med grime är att det är så jävla rått. Riktigt aggressiv musik. Dubstep däremot kan låta som reggae, det kan låta som tekno eller mera som drum’n’bass. Det lockar till sig folk med olika bakgrund.

– Själv var jag förr inne på elektro med lite dubvariationer, eller borde man säga ordentligt reggaeinspirerad dub med en elektronisk skärpa. När jag sedan kring 2004 för första gången hörde dubstep slog det mig att ”det här är ju liksom det jag håller på med”. Tydligen hade det nu bara fått ett namn.

Det tunga bassoundet från London har inte stannat innanför stadens gränser. Nya artister och ny publik dyker upp lite varstans.

– Dubstep har verkligen svällt ut internationellt. Här sitter jag ju i Helsingfors mitt i sommaren! För två år sedan hade det varit omöjligt. Utöver den brittiska skenen är det faktiskt nog Finland som haft mest internationell framgång på dubsteparenan. Ni har artister som Tes la rok, Dead-O och Clouds.

Oväntat genombrott

Samtidigt som skenen fått internationell vidd har även ett kanske mer oväntat genombrott skett.

– I år har folk i mainstreamen verkligen börjat nosa upp dubstep. Jag är nog själv också skyldig till den här introduktionen. Jag har lagat några snuttar till Santogold som är rätt stor i USA, och så har jag remixat för Kid Sister och Audio Bullys. I slutet av september skall jag till studion med house-producenten Switch för att jobba på en Missy Elliot låt, vilket är massivt för mig!

Det breda samarbetet håller på att ge Rusko en historisk position inom sin genre.

– Jag skrev nyss på ett kontrakt med ett stort skivbolag. Tyvärr kan jag inte berätta vilket, flinar Rusko och tillägger:

– Det är alltså bokstavligen mina sista veckor av frihet. Albumet släpps i november eller december. Om inte någon slår mig före slutet av året borde det vara den första dubstepskivan som kommer ut på ett stort skivbolag.

Har det kommersiella genombrottet någon baksida?

– Jag älskar att spela på små klubbar med massiva soundsystems. De här spelningarna vill jag aldrig lägga av med. Jag hänger alltid i DJ-båset med de andra som spelar och snackar med människor om beats. Ibland ger de mig skivor med sampel och jag har faktiskt högvis med snuttar jag fått från publiken. Många andra DJ:s gömmer sig i bakrummet eller smyger iväg till hotellet så fort de får chansen. Jag vill mingla och jaga nya melodier, nya producenter och spana in hela festen! Det bästa är när svetten droppar från taket och du är ansikte mot ansikte med publiken som lutar sig över DJ-båset. Det är vad det hela handlar om för mig.

Slutet av året är häktiskt för Rusko: 49 spelningar har bokats in i kalendern före mitten av december. Många spelningar är i Storbritannien men också Amsterdam, Paris, Kroatien och Norge finns med på listan. Rusko skall även återvända till Finland ännu i år, som gäst på Dead-O:s klubb på Redrum.

Hurdana stämningar har den finska publiken gett dig?

– Det finns så mycket hipsters här! De säger att det finns många i Berlin, men det är inte så mycket partyhipsters som här. Men jag gillar det, det är skönt. Ni, svenskarna och holländarna, ni festar allt hårt!

Mikael Brunila & Miika Saukkonen

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.