Romernas ställning är inte en marginell samhällelig fråga utan tvärtom central: deras situation förkroppsligar flera kamper som har att göra med rörlighet, boende och liv i dagens Europa.
Efter Rumäniens medlemskap i EU i början av 2007 har en del av landets romska minoritet utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och sökt efter bättre livsvillkor på annat håll inom unionen. Romernas migration har bemötts med repression och förföljelser överallt i Europa – också i Finland.
Tillsammans med socialcentret Rajatila gav Nätverket Fri rörlighet logi åt ca 20 romska musiker från Rumänien i Helsingfors i juni – juli 2008. Syftet var utöver att erbjuda romerna tak över huvudet att lyfta fram frågan om romernas situation i offentligheten på ett nytt sätt.
Stadens myndigheter reagerade fientligt omedelbart efter att projektet inletts. Inkvarteringen av romerna i den tomma byggnaden på Råholmen förbjöds med byråkratiska motiveringar och även lägret på gården till den ockuperade byggnaden konstaterades vara olagligt.
Stadens attityd var ingen överraskning för oss, eftersom projektets målsättning uttryckligen var att kritisera de finländska myndigheternas tidigare verksamhet. Myndigheterna och de dominerande medierna hade redan sommaren innan definierat de östeuropeiska romer som vistades i Finland som ett problem man måste göra sig kvitt med å det snaraste. De praktiska åtgärderna har varit förenliga med denna linje.
Inrikesministeriet tillsatte en arbetsgrupp för att utveckla metoder för lösandet av romproblemet. Helsingfors stad inledde tillsammans med Diakonistiftelsen ett projekt för att samla information om de romer som vistas i staden och uppmuntra dem att återvända till hemlandet. Romska familjer har fått ”hjälp med att återvända” genom hot om omhändertagande av deras barn.
I sig är tiggeri inte olagligt i Finland och myndigheterna kan inte ingripa i det såvida det inte är ”störande”. Flera bekanta romer till oss har ändå utsatts för aktiva trakasserier från polisens sida: romernas läger har tömts utan motivering och en del har varit häktade utan verklig grund.
Rätt till fri rörlighet?
På grund av romernas svåra situation strävar vi efter att skapa ett stödnätverk och engagera aktörer med större resurser. Enligt Helsingfors stads myndigheter är romerna turister som i egenskap av EU-medborgare har rätt att vistas tre månader i landet men inga andra rättigheter, och därför är staden inte skyldig att erbjuda dem logi eller andra tjänster. Alla betydande instanser vägrade att samarbeta och hjälpa romerna, inklusive stora medborgarorganisationer såsom Finlands Röda Kors.
I fråga om romer innebär EU-medborgarskap inget annat än rätt till fri rörlighet. Denna rätt försöker man i sin tur vända emot dem på alla sätt. Gång på gång fick vi höra att det bästa är att hjälpa romerna i deras hemland. De som kommit till Helsingfors är ju inte de allra fattigaste och miserabla ute. Myndigheterna tror att det finns organiserad brottslighet eller rentav människohandel bakom det hela …
Under vårt projekt mötte vi ett antal olika människor med olika målsättningar och behov såsom att tjäna pengar åt familjen eller bygga hus i Rumänien, bosätta sig permanent i Finland eller helt enkelt komma bort från Rumänien, där den egna situationen blivit olidlig. Att resa till Finland och förtjäna pengar här är medel genom vilka förhållandena i hemlandet förbättras.
Romerna definieras som hjälplösa offer för diskriminering och fattigdom så länge de stannar i hemlandet, men så fort de försöker förbättra sina egna levnadsmöjligheter förvandlas de till en säkerhetsrisk. Romernas värsta brott tycks uppenbarligen vara deras förmåga att röra sig, deras vägran att underkasta sig rådande förhållanden.
Etniska register
Likgiltighet och rasism är så klart inget nytt för romer i Finland eller i de nordiska länderna. Det är dock ofattbart att alla instanser från politiker till etablerade ”människorättsorganisationer” är helt oförmögna att se de vidare följderna av behandlingen av östeuropeiska romer för rättigheter och medborgarskap i Europa.
Då romer med EU-medborgarskap utnyttjar sin rätt till fri rörlighet för att sträva efter ett bättre liv stiftar beslutsfattarna olika undantagslagar och förordningar genom vilka deras rättigheter kan begränsas. I Italien har fingeravtryck av romer registrerats bara på basis av etnicitet och romska läger har attackerats.
De romer som vi känner vill förtjäna sin utkomst som gatumusikanter. Flera av dem hade dåliga erfarenheter av kortjobb i till exempel Finland och Sverige där lön för arbetet inte hade betalats. Romernas prekära ställning produceras i princip genom samma mekanismer som den som andra immigranter möter: strävandena att begränsa romernas rörelse- och vistelsefrihet producerar laglöshet och tvång att skaffa sig pengar på alla tillgängliga sätt.
Under hela striden har det varit klart för oss att vår gemensamma kamp också handlar om våra rättigheter. Om romernas rätt att röra sig kan begränsas med godtyckliga motiveringar så vem garanterar att inte också vår rätt att röra oss fritt kan begränsas när som helst? Man måste kunna välja: ska Europa byggas med våld och polisiära åtgärder i säkerhetens namn eller ska vi skapa nya rättigheter genom en gemensam kamp, som konsekvent vänder sig emot alla slags begränsningar av rörligheten och repression.
Mikael Brunila
