Förra helgen ordnades ESF, det europeiska socialforumet, i Malmö. Det var första gången det ordnades i Norden och evenemanget var enormt. Området kring Folkets park och den gamla arbetarstadsdelen Möllevången kryllade i några dagar av seminarier, utställningar, föreställningar, stånd och jippon. Och mänskor förstås, till en stor del väldigt unga med dreads och svarta kläder – men inte bara sådana. Också till exempel finlandssvenska poeter.
Ny Tid ordnade tillsammans med den litterära klubben Stanza en kväll kring finlandssvensk poesi på kulturcentret Inkonst. 200 personer satt tysta som väluppfostrade små möss och lyssnade när Heidi von Wright, Mathilda Södergran, Stella Parland, Thomas Brunell, Oscar Rossi och Catharina Gripenberg läste dikter.
Lite annat än när man ber poeter läsa på Ny Tid-festerna här hemma alltså. Skillanden kanske inte ligger mellan hyfs och fason i Finland och Sverige rent generellt, utan snarare i att Stanza är ett återkommande evenemang som drar en viss, extremt poesiintresserad, publik, som vet vad de ger sig in på. Imponernade var det i alla fall.
Poesiklubben Stanza har ordnats en torsdag i månaden i sex år. Bakom klubben finns lilla Rámus förlag och framför allt Per Bergström. Innan han fick nys om Ny Tids poetkalender – alla de sex poeterna är alltså också med i den – hade han haft en annan plan för en finlandssvensk poesikväll, men överraskande nog fått avslag av fonderna på sina ansökningar.
ESF var naturligtvis mycket mer än vår poesikväll. När denna tidning trycks har de som reste med oss till Malmö ännu inte packat upp och sovit ut efter strapatsen, därför dröjer det tills nästa vecka med en mer mångröstad rapport.
Solveig Arle
