En fiktiv biografi om en verkig pingisstjärna

Petter Lindberg, som gjorde ett bombnedslag i den finländska parnassen med Minnenas Planet (2006), återkommer nu med den hett efterlängtade Kalkutta 75 som i jagform utvecklar den cancerdöende kroatiska före detta pingpongspelaren Antun Stipancˇics´ tillbakablickar på sitt svettiga liv vid spelbordet som virtuellt kulminerar med en förlust i VM-finalen i Kalkutta 1975 och som bildar textverkets immanenta generatoraxel.

Det är alltså ett enastående tillfälle för en finlandssvensk läsare att få inblick Antun Stipancˇic´s reminiscenser speciellt eftersom den verkliga förlagan så att säga dog redan 1991 som 42-åring. En fiktiv självbiografi om Paavo Nurmi eller Janne Sibelius kunde knappast intressera den finsvenska kultursports­eliten i högre grad. Vad gäller själva spelet tvistas det huruvida spelet uppfanns i Indien eller England eller någon annanstans men det lär ursprungligen ha spelats på lämpligt hårda bord med boktravar som nät och champagnekorkar som bollar vilka slogs med fördomvärldens eleganta cigarrlådslock.

När Internationella tennisförbundet år 2000 ersatte den 2,5 grammiga 38-millimetersbollen med en 2,7 grammig 40-millimetersboll för att tv-anpassa sporten var man dum nog att inte återgå till de klassiskt kultiverade champagnekorkarna och cigarrlådorna, eftersom de säkert skulle ha samlat en större publik och safthaltigare sponsorer.

En och annan kan emellertid ha invändningar mot fiktiva ”memoarer” av/om mer eller mindre kända figurer – vad är något så när fakta och vad är spiksoppa? Således figurerar pingisgurun Zdenko Uzorinacˇ i ett avsnitt med ekvationen för en ballistisk kurva skriven med tyngdkraftsaccelerationsvärdet g = 9.89 m/s² vilket inte ens skulle accepteras i grundskolan, men det kan förstås vara ett tryckfel.

Denne Zdenko Uzorinacˇ är förövrigt en pingpongens Herodotos och lär ha författat en mer traditionell biografi även över Stipancˇic´s och han är förmodligen medveten om luftens inverkan på pingisbollen (förutan vilken spinn skulle ha lite betydelse annat än för studsen). Vad är alltså pudelns kärna ifall sådan efterlyses? Grubbla varför en del människor ägnar livet åt att klappa en celluloidboll? Pengar, ära, berömmelse, kontrollkänsla och drogmissbruksliknande beroendeförhållande av spelet, spänningen, tävlingsmomentet, och ögonblicken som avgör vem som blir förlorare och vinnare, segerns salt eller sötma. Snarare undrar man kanske varför författaren till Minnenas Planet lämnat den tidigare lovande overalltematiken för en pingpongdöings arkaiska slutvision när bollen har stannat men häri ligger kanske poängen igen.

Petter Lindberg: Kalkutta 75. Söderströms 2008.

Frank Borg

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.