Barack Obama kommer att tillträda som president när USA är på väg ned i den djupaste lågkonjunkturen i modern tid. De flesta kurvor pekar åt fel håll. Arbetslösheten stiger snabbt, många hushåll är svårt skuldsatta och värdet på fastigheter och pensionssparanden har fallit kraftigt. Till det kommer en akut kris inom banksektorn, en amerikansk bilindustri som står på randen till kollaps och skenande budgetunderskott. Det ser mörkt ut, och det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Med krisen i finanssektorn har det tänkande som dominerat den ekonomiska politiken i USA i flera år nått vägs ände. Den fria marknaden och avregleringarna ledde till en katastrof. Teorin om att alla skulle gynnas om de rika blev rikare visade sig vara fel. Idag får skattebetalarna lösa ut gårdagens hjältar från Wall Street. Sammanbrottet för övertron på den fria marknaden ger samtidigt president Obama unika möjligheter att prova nya vägar.
Allt fler drar paralleller till Franklin D Roosevelt som tillträdde som president 1933 under den stora depressionen. Med sin ”New Deal” vände han krisen genom att strukturera om banksektorn, bygga upp ett socialt skyddsnät, hjälpa de jordbrukare och husägare som stod på randen till konkurs och satsa på stora offentliga investeringar för att få folk i arbete och produktionen att komma igång. Drygt 70 år senare ser USA ut att behöva en ny New Deal.
Om krisen ska kunna vändas behöver vanligt folk, inte bara finansbolag och banker, hjälp att komma på fötter. Så länge privatpersoner fortsätter att gå i konkurs kommer krisen att fortsätta. USA måste dessutom investera kraftigt för att minska sitt enorma beroende av fossil energi. Järnvägar behöver byggas, kollektivtrafik skapas, hus moderniseras och alternativa energikällor måste byggas ut. Till det behövs satsningar på utbildning, hälsovård och socialt skydd.
Kommer Obama att våga? Det vet vi inte. Men om politiken läggs om så kommer det att påverka oss dubbelt. Det skulle kunna bli en vändning för världsekonomin och dessutom föra in frisk luft i vår instängda debatt om vad som är möjligt i den ekonomiska politiken.
Jonas Sjöstedt
