Av ren kärlek till mig är en tragikomisk pjäs om osynliga barn och egoistiska föräldrar. Pjäsen är också den bästa Svenska Teatern haft på sin repertoar på länge.
Jag tänker inte sticka under stol med att jag var lyrisk när jag lämnade Miniscenen där Anna Krogerus’ Av ren kärlek till mig hade premiär. Det är en öm, rolig, sorglig och galen pjäs om längtan efter bekräftelse.
Det här är första gången som den finska dramatikern Anna Krogerus pjäs sätts upp på svenska. Den finska versionen hade premiär på Nationalteatern år 2006, och Anna Krogerus belönades med Finlands kritikerförbunds pris. Och det förstår man, texten är nämligen genialisk. Den rymmer situationskomik, rappa ordväxlingar och framförallt är den mångtydig. Under det triviala pratet puttrar en väldig frustration.
Med enkla medel och en vardaglig berättelse behandlas komplexa relationer och känslor. Vi möter den välbärgade familjen Edelman som består av dottern Sylvia (Alma Pöysti), mamma Tea (Anna Hultin) och pappa Lasse (Max Bremer). Den tioåriga Sylvia längtar efter att bli sedd, hörd och tagen på allvar, inte minst av sina fullständigt självupptagna föräldrar. Men mamma Tea, en Sylvia Plath-älskande drinkare, och pappa Lasse, en narcissistisk tevepsykolog, har dessvärre bara tid med sig själva. Sylvia får hitta tröst i sina fantasilekar.
På scenen råder allt som oftast en fullständig kakofoni. Karaktärerna pratar och skriker i mun på varandra, men det är också här regissören Marcus Groths fina hantverk syns som tydligast. Ett sådant här kaos kräver nämligen en perfekt struktur. Den hysteriska känslan på scenen är helt enkelt klockren.
Mitt i prick är också skådespelarprestationerna. Man känner igen sig i Alma Pöystis frågvisa och non-stop babblande Sylvia. Hon gestaltar en prepubertal flicka som pockar på uppmärksamhet, utan att ta till klyschor.
Anna Hultin har definitivt hittat rätt roll. Hennes neurotiska Tea är både hemsk och härlig. Galant levererar Hultin en tuff monolog om desperation och kärlekstörst. Här visar hon upp ett brett uttrycksregister, man lever sig verkligen in i den sorgliga Teas stormiga känsloliv. Förutom att Hultin och Pöysti talangfullt axlar sina roller är de också samspelta.
Trots att pjäsen bjuder på nötta och trasiga familjerelationer, har Av ren kärlek till mig ett hoppingivande budskap. Pjäsen talar om för oss att man nog kan hitta tillbaka och att det inte behöver vara särdeles komplicerat, trots allt. Precis som pingvinerna på Antarktis söker vi värme från varandra i den bitande kölden. Så sist och slutligen är våra behov ganska enkla.
Av ren kärlek till mig. Text: Anna Krogerus. Regi: Marcus Groth. Scenografi & kostym: Erik Salvesen. Mask & hår: Pirjo Ristola. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Hanna Mikander. I rollerna: Alma Pöysti, Anna Hultin, Max Bremer, Maria Ahlroth. Premiär på Svenska Teaterns Miniscen 25.10.
Isabella Rothberg
