Stora glädjetårar rullade längs kinderna på kvinnan som stod på gatan och talade i mobiltelefon med en vän. Klockan var strax efter elva på kvällen i Washington DC och Barack Obama hade just utropats till segrare i presidentvalet.
Under valdagen köade miljoner amerikaner utanför vallokalerna. På många håll slog valdeltagandet rekord när miljontals nya väljare, många av dem unga eller svarta, strömmande till vallokalerna. På vissa håll fick de röstande vänta i fem timmar eller mer på att få lägga sin röst. Stämningen bland Obamas supportrar var behärskat optimistisk. Få vågade ta ut någon seger i förskott.
När rösterna väl började räknas visade det sig att det var just Obamakampanjens förmåga att registrera nya väljare och få dem till valurnorna som avgjorde valet. Förstagångsväljare och väljare från minoriteter som svarta och latinos röstade med överväldigande majoritet på Obama. Bakom framgången fanns en unikt välorganiserad kampanj där tiotusentals frivilliga hade knackat dörr och ringt samtal till väljare i de avgörande staterna.
Obamas segerfest hölls i Chicago där flera hundra tusen människor firade och lyssnade till segertalet. Även i många andra städer runt om i USA utbröt spontana gatufester när valet hade avgjorts. Allra störst blev Obamas seger i huvudstaden Washington DC med 93 procent av rösterna. Så fort Kaliforniens röster hade räknats in och Obama därmed hade nått de nödvändiga 270 elektorsrösterna så fylldes Washingtons gator av bilar som tutade och folk som firade. I studentkvarteren i Adams Morgan korkades gator igen av folk som dansade, trummade på kastruller och ropade ut segern. Många hade tårar i ögonen och främlingar kramade om varandra. Folkmassan ropade ömsom Obama, Obama och USA, USA, USA. En ung man i skägg stod på ett biltak och viftade med en stor amerikansk flagga. Det var som om de progressiva väljarna tog tillbaka sitt land.
Barack Obama är ingen vänsterpolitiker med nordiska mått mätt, långt därifrån. Men jämfört med Bushårens arrogans, rättsröta och krigspolitik så är det ett stort framsteg att en civiliserad borgerlighet kommer till makten i USA. Det ger hopp för fackliga rättigheter, klimatfrågan och kvinnors rättigheter i USA. Det ger hopp om att USA åtminstone kommer att försöka samarbeta internationellt, även via FN, i avgörande frågor. Men i slutändan kommer Obama, som alla amerikanska presidenter, att sätta USA:s egna intressen främst oavsett vad omvärlden tycker. Kriget i Afghanistan, liksom det okritiska stödet till Israel, lär fortsätta som tidigare. Den ekonomiska krisen begränsar Obamas reformutrymme på hemmaplan.
Men trots alla invändningar så är det en historisk seger. Det är en seger inte bara för Obama och demokraterna utan för unga människor som vill påverka sitt land och för minoriteter som plötsligt kände att de verkligen räknas. Det var en seger för fredsrörelsen, facket, miljörörelsen och kvinnorörelsen. Jag såg flera äldre afroamerikaner gråta av glädje och lättnad när Obamas höll sitt segertal. Ett ögonblick kan vi bara stanna upp och jubla med dem.
Jonas Sjöstedt
