Fysiskt sett gör Barack Obama inget överväldigande intryck. Tvärtom är han en gänglig, nästintill tanig figur vars skräddarsydda, svarta kostymer gör hans silhuett skarp som en svärdsklinga. Trots det har hans närvaro under en obevekligt disciplinerad marsch mot presidentposten vuxit till enorma dimensioner; tillräckligt stora för att fullständigt absorbera världens uppmärksamhet.

Förändringens och hoppets korsfarare gjorde sig själv till en blank duk på vilken en hel generation kunde projicera sina drömmar och förhoppningar. Omvärlden var mer än villig att rikta blickarna mot en man. Under de omständigheterna är det lätt hänt att organisationerna och människorna som befinner sig i hans skugga glöms bort. De som på eget bevåg strävar efter att skapa demokratiska institutioner som speglar befolkningen på ett sanningsenligare sätt och via olika initiativ försöker förändra världen till det bättre. Emily’s List är en av dem.

Lisa Heddens såg inte sig själv som en framtida politiker.

– Hade nån frågat mig för femton år sedan om jag någonsin skulle jobba med politik skulle jag definitivt ha sagt nej.

Hennes bakgrund var inom pedagogik och hon hade inga planer på att överge utbildningsväsendet.
Livet ville emellertid annorlunda.

Engagemanget väcks

När Lisas andra barn föddes med Downs syndrom kastades hennes tillvaro in i en oväntad omloppsbana och nya utmaningar fyllde plötsligt vardagen. En av dessa var att navigera i de emellanåt svårlästa farvatten som mötte Lisa när hon tvingades in i intensiva relationer med de olika myndighetsinstanser som kunde påverka och förhoppningsvis underlätta hennes liv som mamma till en son med Downs syndrom.
Allt eftersom hon fick en bättre inblick i hur det offentliga maskineriet fungerade, märkte Lisa att det var en värld som intresserade henne, sakta men säkert började en önskan att engagera sig gro inom henne och efter en tid hade den mognat tillräckligt för att blomma ut i visshet.

– En dag år 2000 satt jag och lyssnade på ett budgetmöte i delstatssenaten och vände mig till en vän och sa att jag hade bestämt mig för att ställa upp i valet till delstatsförsamlingen.

Problemet är att vilja och beslutsamhet bara är en del av ekvationen. En framgångsrik politisk karriär i USA kräver pengar. En hel del pengar.

Emily’s List (akronym för Early Money Is Like Yeast) bildades 1985, med det uttalade målet att bygga ett mera progressivt USA genom att skapa gynnsamma omständigheter för kvinnliga, demokratiska kandidater. Deras enkla och svåremotsagda poäng är att en demokrati inte kan kallas representativ när kvinnor, som utgör över 50 procent av befolkningen, står för en avsevärt mindre del av antalet folkvalda representanter än män.

Strategin de formulerade för att uppnå målsättningen är tredelad: De ska rekrytera och finansiera trovärdiga kandidater som har en realistisk chans att vinna, hjälpa dem bygga effektiva kampanjorganisationer samt mobilisera kvinnliga väljare i tillräckligt stort antal för att bära kandidaterna till seger. Inledningsvis fokuserade Emily’s List enbart på nationella val, men när organisationen växte sig större – medlemsantalet är nu 100 000 – och ekonomiskt starkare, födde den systerorganisationer som satte in sina ansträngningar på delstatsnivå.

Grundlig träning

I Lisa Heddens hemstat Iowa kallar de sig Dawn’s List (Democratic Activist Women’s Network) och verksamheten startade 1992. Tio år senare ställde Lisa upp i sitt första delstatsval och Dawn’s List var en viktig partner i hennes första, stapplande steg på den politiska arenan.

– I början av min karriär hade det varit mycket svårt att klara sig på egen hand. För att nå väljarna med sitt budskap, vare sig det är via tidningsannonser eller kampanjskyltar, behöver man kunna betala för allt och för en person utan egentlig erfarenhet av det politiska landskapet är det problematiskt att lyckas samla in tillräckligt med pengar.
Förutom ekonomisk assistans bidrog Dawn’s List med en utbildning som förberedde henne för det politiska livets villkor och vedermödor.

Lisa berättar att hon genomgick grundlig träning som hjälpte henne komma till insikt om vad som krävs i form av tid och hängivenhet för att vinna ett val, samt att förstå hur familjelivet påverkas när en medlem utsätts för offentlighetens strålkastarljus. Utöver det åtnjöt hon kontinuerligt stöd under hela kampanjen med planläggning, strategiska överväganden och annat.

Samarbetet var framgångsrikt. Lisa vann och har sedan dess avancerat till posten assisterande majoritetsledare i Iowas delstatsförsamling.

Allt detta låter som ett utmärkt arrangemang, men organisationer som Emily’s List och Dawn’s List är inte okontroversiella och röster höjs som vill begränsa deras möjligheter att påverka den politiska processen.

527’s är ett etablerat begrepp inom amerikansk samhällsdebatt. Siffran 527 refererar till den paragraf i amerikansk skattelagstiftning som undantar politiska aktionskommittéer från de strikta lagar som reglerar hur stora summor företag eller enskilda personer får donera till individuella kandidater. Emily’s List och Dawn’s List tillhör den kategorin och kan således ta emot hur stora donationer som helst.
Summorna som smörjer de politiska kugghjulen i USA är svindlande och kritikerna hävdar att det korrumperar deltagarna och perverterar den politiska processen. Den andra sidan av diskussionen likställer pengar med tal och argumenterar att alltför hård lagstiftning inskränker yttrandefriheten på ett otillbörligt sätt.

Fortsatt framgång

När jag frågar Lisa vad hon anser i frågan reagerar hon med några sekunders eftertänksam tystnad.

– Svår fråga … jag tycker att lagstiftningen kring hur kampanjer finansieras bör reformeras och som politiker vill man definitivt inte hamna i en situation där man känner sig ägd av dem som skänkt pengar. Å andra sidan är det enskilda individer som ger pengar till 527’s, för att de vill stöda en specifik sakfråga eller kandidater av en viss övertygelse, och det kan på så sätt betraktas som deras sätt att via ombud göra sina röster hörda.

Lisa förklarar att med den erfarenhet hon nu samlat på sig skulle hon förmodligen kunna avstå från pengarna hon får via intresseorganisationerna och enbart utnyttja offentlig finansiering, men ”eftersom det inte finns några garantier för att ens motståndare skulle göra motsvarande sak, har man enbart placerat sig själv i en ofördelaktig situation utan att lösa problemet med pengars inflytande”. Frågan är komplicerad och eftersom ingendera sidan i debatten verkar villig att kompromissa, är någon snar lösning av konflikten knappast trolig.

En vecka senare kontaktar jag Lisa Heddens igen. Demokraterna har med Barack Obama som spjutspets haft ett väldigt framgångsrikt val och även Lisa vann sin omvalskampanj med god marginal. Dawn’s List hade däremot en motig kväll resultatmässigt. Av de tolv nya kvinnliga kandidater de stödde i Iowas lokala val, åkte nio på förluster. Lisa tycker det är beklagligt men försäkrar att de återkommer med förnyad beslutsamhet i nästa val. Efter att ha gratulerat henne till segern frågar jag om hon överväger att ställa upp i nationella val i framtiden.

– Kanske, jag har tänkt på det, men det ligger nog några år framåt i tiden.
När det händer kan hon säkert räkna med att Emily’s List fortfarande är aktiv och beredd att stödja hennes kandidatur.