Lilibeth Cuenca Rasmussen är en dansk konstnär vars arbeten lekfullt tar ställning till svåra frågeställningar om mänskans natur. Om man utgår från att konstens roll bl.a. är att nå åskådaren på ett personligt plan, att skapa nya tankeprocesser och en inre förändring hos åskådaren, så kan man säga att Cuenca Rasmussen lyckats ypperligt med att skapa ett språk för politiska frågeställningar. Hennes intresse ligger i samhälleliga relationer, där hon undersöker identitet, genus och olika samhällsgruppers självbild. Uppväxt i Filippinerna och senare bosatt i Danmark, har hon ett intimt förhållande till flera olika kulturer.

Cuenca Rasmussens videofilmer visas på Lens Politicas konstutställning under rubriken Ownership. Anknytningen till temat är inte svår att urskilja. Hennes tre videofilmer, House of Hope, Cock Fight och Ego Song, har alla att göra med utrymmet vi äger, platsen vi tar i samhället. Att vår integritet och vårt revir leder till att andras, mänskors eller djurs och varför inte växters, utrymme minskar.

Lens Politica -festivalen är här för tredje gången, med filmföreställningar, konstutställningar, paneldiskussioner och klubbar. Festivalen inleds onsdagen den 19 november i Kiasmas teater med smakprov på årets program: filmen What Would Jesus Buy? av Morgan Spurlock och Rob Van Alkemade samt Cuenca Rasmussens konstvideo Ego Song. What would Jesus Buy är en dokumentär om Bill Talen, känd som Reverend Billy, vars predikan mot överkonsumtion vunnit stor popularitet i USA. The Church of Stop Shopping har sedan 1999 missionerat över hela USA tillsammans med sin sjungande gospelkör.

Reverend Billy, Rob Spurlock och Lilibeth Cuenca Rasmussen är alla närvarande vid öppningen, liksom festivalens andra huvudgäster, konstnären Beatriz Da Costa, verksam i Los Angeles, regissören Wilmer Perez från Venezuela, den kubanska regissören Manuel Perez Paredes samt performans- och videokonstären Elena Kovylina från Moskva.

Filmprogrammet svämmar över av samhälleligt engagerade dokumentärer, t.ex. den modiga palestinska regissören Avi Mograbis pinfärska Z32, som ur en plågad gärningsmans synvinkel reflekterar över mordet på fyra palestinska poliser och huruvida kollektiva krigshandlingar kan tolkas som enskilda mord. I programmet trängs filmer från alla kontinenter, inte minst från Latinamerika. Perez och Perez Paredes möts också i en av de många paneldiskussionerna för att samtala om film i Kuba och Venezuela. Andra paneldiskussioner handlar t.ex. om samekulturens integritet och huruvida stadsmiljön ägs av stadens invånare, och i så fall av vilka?

De internationellt uppmärksammade konstnärerna Elena Kovylina och Beatriz Da Costa – Da Costa aktuell här med konstverket Invisible Eartlings och Kovylina med verket Dying Swans – använder båda djur och organismer som metaforer för medborgarnas alltmer hotade rättigheter att uttrycka sig kritiskt. Dying Swans är en videoinstallation tillägnad de cirka 200 ryska journalister som under de tio senaste åren försvunnit på ett eller annat sätt. Under Sovjettiden spelade alltid alla tevekanaler Tchaikovskys Svansjön då en högt uppsatt statsman dött. I Kovylinas version av baletten siktar en skarpskytte på dansaren med ett maskingevär, i en brutal och ordagrant laddad dans. Verket har tidigare visats i Paris, men gallerierna i Moskva har sagt nej, på grund av eventuella påföljder.

Tuomari Nurmio, Black Aura, Moby Dictator och  You & Me är några av de artister som står för klubbprogrammet.

---

Lens Politica Filmföreställningar: 19-23.11. Kiasma teatern, Andorra och Dubrovnik.

Utställningen Ownership: 20-30.11, Galleri Kaiku på Bildkonstakademin, Ekogatan 4, Galleri Fafa, Lönnrotsgatan 35, Kiasma, Glaspalatsets innergård, samt Dubrovnik, Eriksgatan 11.

För mera information: www.lenspolitica.net