Läste Rita Paqvaléns kolumn ”Mot en ny manlighet” i Ny Tid nr 41 och började fundera på manligheter i ljuset av skolskjutningarna. Det som jag främst reagerade på var att Paqvalén verkar koppla ihop de hemska våldsdåden med en traditionell manlighet. Själv tycker jag snarare att det är en ny sorts manlighet som de här skjutarna representerar. Klassiska manliga finska hjältar, såsom Rokka, kunde ju slakta flera hundra ryssar, liksom John Waynes rollfigurer kunde meja ner flera hundra vietnameser, men jag tror inte att de någonsin fantiserade om att begå skolskjutningar, deras roll saknar helt enkelt en sådan dimension. Snarare tycker jag att den här typen av våldsbrott bryter mot den traditionella manligheten, inte på grund av våldsbruket, utan för att våldet riktas mot försvarslösa och ofarliga personer. Det traditionella mansidealet är ju inte emot våld i sig men nog emot våld mot försvarslösa personer såsom kvinnor, barn och åldringar (en annan sak är att den traditionella mannen sällan har kunnat leva upp till sina ideal när det kommit till kritan).
I dag är det väl främst i fängelset som de mest traditionella mansidealen omhuldas, och våldtäktsmän och pedofiler hamnar, vad jag har förstått, automatiskt i den lägsta kasten. Och jag misstänker också att de här skolskjutarna skulle ha hamnat där om de haft mod att överleva sina gärningar. Dylika gärningar ger helt enkelt ingen manlig kredibilitet, eftersom vem som helst kan utföra dem. Av en liknande orsak har det antagligen också varit svårt att göra ”folkliga” krigshjältar av bombplansflygare och kanoniärer, för de har bara varit en sorts dödens effektiva tekniker. De har utfört jobb, inte hjältedåd. Hjältedåden utförs däremot i närkamp, helst så att en man i underläge övervinner sin rädsla och besegrar en enögd jätte eller en pansarvagn.
Någon sådan gloria kan den traditionella manligheten inte bevilja en skolskjutare. Och därför passar en skolskjutarens profil inte in i den gamla manlighetens matris. Det är snarare en utvecklad form av manlighet, som mer påminner om den unge Werther än om gamle Rokka.
Sedan måste man ju komma ihåg att den traditionella manligheten orsakat betydligt mer skada än dess moderna avarter. Den finska mannen betraktar sin fru och sina barn som sin egendom. Och i värsta fall dödar han dem alla om hans heder kränks. Väldigt många män dödas år efter år i fullständigt idiotiska härvor som emanerar från den finska manligheten. Och eftersom det bara blir små notiser av typen ”Man höggs ihjäl utanför korvkiosk” så lägger man inte märke till dem utan får intrycket att det är så Finland funkar.
Det verkar som om ingen utveckling sker på den här fronten trots EU-medlemskap och strävan efter att vara mönsterelev bland de västeuropeiska länderna. Våldet reproduceras från generation till generation. Inga manliga regeringschefer stiger upp och säger att de skäms för våldsstatistiken, ens i internationella sammanhang. Ibland får man rentav intrycket att hela Finland är ett samhälle som bygger på våld, våld, våld. Indirekt eller direkt. Det märks på nåt sätt på gatan, i trafiken, i skolan, i arbetslivet, hos myndigheterna, överallt. Man blir hotad vart man än vänder sig.
På nåt sätt får jag intrycket att de här skolskjutarna varit medvetna om detta. Men de har inte betett sig manligt. Bara veklingar skjuter i klassrum. Den finska mannen hugger ner män vid korvkiosken.
Janco Karlsson
