När prinsessor tar semester är en bok jag önskar att jag inte behövt tycka så mycket om.

Det här är tredje boken om den namnlösa prinsessan, skriven och tecknad av Per Gustavsson. Hon frossar i bakelser och rosa attiraljer, men är alltid beredd att dra sitt svärd. I När prinsessor fyller år räddade hon sina gäster som blivit bortförda till trollkarlens ointagliga borg (högklackade skor blir bra bergsbestigarbultar).
Den här gången åker hela prinsessgänget ut och campar, vida klänningar blir små tält och örhängen blir fiskekrokar. Sen anfaller de vilda hyenorna så svärden måste fram igen.

Det är hög mysfaktor och snabba svängar, men hade det inte varit för könsrollstematiken hade jag för länge sedan smusslat boken vidare till kusinerna. Orsaken att jag orkar läsa den om och om igen är pur tacksamhet över att den så nonchalant och utan pedagogiskt tonfall utmanar barnens uppfattning om hur tjejer i allmänhet och prinsessor i synnerhet ska bete sig.

Gustavssons prinsessa är inte den enda eller den första handlingskraftiga tjejen i barnboksvärlden, de finns men de är alldeles för få. Barnkulturen domineras klart av traditionella könsroller.

På bokmässan i Göteborg i höstas hörde jag Gustavsson samtala med jämställdhetskonsulten Kristina Henkel. Hon åker runt på dagis och diskuterar med barn, ofta utgående från de böcker som finns i bokhyllan. Och hon berättade om en ny generation svenska barn som självklart sätter svärd i prinsessornas händer, för deras första uppfattning om hur sådana ska bete sig kommer från Gustavssons böcker.
Bättre beröm kunde han knappast få.


Per Gustavsson: När prinsessor tar semester. Natur & Kultur 2008.

Solveig Arle

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.