Det är bra att EU-toppmötet kom överens om ett klimatpaket. Men beklagligt att det blev så urvattnat. Bara direktivet om förnybar energi klarade sig mer eller mindre intakt genom industrilobbningens mangling.

På det stora hela visade toppmötet att EU-ledarna när det kommer till kritan är mer rädda för utsläppsminskningar än för klimatförändringen. Det här visar att de inte har förstått vilket allvarligt hot klimatförändringen är mot samhällets hela existens, eller hur bråttom det är att få den under kontroll.

Målsättningen var att EU skulle visa för resten av världen hur vi kan kontrollera klimatförändringen med långsiktiga metoder och ny smart teknologi. Slutresultatet blev snarare ett exempel på skicklig fasadrenovering.

De ambitiösa planerna för utsläppsminskningar urvattandes genom beslutet att upp till 60 procent av dem kan köpas in från länder utanför Europa. I stället för att investera i energieffektiva byggnader, en bättre kollektivtrafik och mindre för­orenande industriprocesser, kan man tillgodoräkna sig solenergiprojekt i u-länderna.

EU-länderna lovade gratis utsläppsrätter åt 96 procent av branscherna inom den energiintensiva industrin. Beslutet är formulerat så att den kostnadfria nedsmutsningen kan fortsätta till och med efter ett nytt internationellt klimatavtal. Samtidigt krävdes dessa gratis utsläppsrätter uttryckligen med motiveringen att industrin hamnar i en orättvis konkurrenssituation så länge det inte finns ett internationellt avtal.

Industrins rätt till gratis nedsmutsning leder till enorma extra inkomster för dem som lyckas få in utsläppsrätternas marknadsvärde i sitt försäljningspris. Det här innebär miljarder i subventioner för nedsmutsning.

EU visade inte världen ett exempel på ledarskap, utan på hur sisun fastnar i halsen. Guyanas president Bharrat Jagdeo frågade på klimatkonferensen i Poznan: om EU visar världen att man åtgärdar klimatförändringen bara under högkonjunktur, vad visar det för exempel för Indien och andra u-länder?

Saldot blir att EU:s klimatpaket måste omförhandlas då vi får ett nytt internationellt klimatavtal. Utgående från vad representanterna för USA:s senat berättade i Poznan kan man dra slutsatsen att ledningen för det globala klimatarbetet i det skedet finns på andra sidan Atlanten.

Satu Hassi

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.