Det är många som ställer samma fråga som Tommi Uschanov, författaren till pamfletten Mikä vasemmistoa vaivaa? Vänstern mår inte bra, men kan den uppvaknade diskussionen vara ett tecken på ljus i slutet av tunneln? Det får vi hoppas. Vänsterns väljarstöd har dalat i trettio år och de andra partierna kör om från både höger och vänster.

Uschanovs utgångspunkt är dilemmat som många av oss lär undra över: hur kommer det sig, att så få finländare röstar på vänstern, samtidigt som majoriteten uppger att de står för de värden och ideal som vänstern säger sig driva? Är det vänstern eller folket som består av idioter?

Boken går rakt på sak utan någon politisk jargong. Uschanov är en färgglad debattör som inte räds att trampa andra på tårna, vilket gör hans bok till underhållande läsning. Han delar ut örfilar åt såväl husockupanter som den socialdemokratiska eliten. Tyvärr har han en tendens att generalisera lite väl häftigt, vilket ibland urvattnar hans annars skarpa iakttagelser.

Till skillnad från många andra vänsterskribenter har Uschanov ett öga för estetik, vilket är alldeles för ovanligt i vänsterkretsar. Uschanov konstaterar, att vänstern av tradition har sett ned på estetiska värden, vilket spelar i händerna på motståndarna. Jag har lätt att hålla med. För en trettifyraårig vegetarian och huvudstadsbo ter sig de traditionella arbetarpartierna lika oaptitliga som en tallrik kall köttsoppa. Uschanov kräver resolut, att vänstern måste lära sig ge rum för det goda i livet. Jo tack!

Uschanov lyckas staka ut en jordnära vision för vänstern på de knappa 200 sidorna. ”Vänstern borde innefatta en idé om att samhället är desto mer utvecklat, ju färre det är som landar på röven, och ju färre det är som har anledning att vara rädda för det.”

Vidare menar författaren, att vänstern öppet bör erkänna kapitalismens förtjänster såväl som dess brister. Han talar sig varm för den svenska socialdemokratiska modellen, vars framgång enligt honom utgör ett större trauma för Finlands vänster än Sovjetunionen.
Jag är glad för att Uschanov lyckas ta ned den politiska diskussionen på jorden, precis som Osmo Soininvaara gjort i samma pamflettserie, men samtidigt är det något som stör mig hos honom. Uschanovs förkärlek för husguden Karl Marx känns lite förlegad, även om han lyfter fram mindre kända sidor hos Marx. Värre är att Uschanov har en irriterande förmåga att selektivt se exakt det han vill, där han vill. Och ändå innehåller boken några sinsemellan paradoxala påståenden. Kanske stör jag mig mest på att Uschanov är en besserwisser med en klassisk vänsterteoretikerhabitus komplett med marimekkoskjorta, risigt skägg och 30 kg övervikt?

Mitt gnäll till trots bör man definitivt läsa Mikä vasemmistoa vaivaa? Frågan får naturligtvis inget uttömmande svar, men Uschanov ger utmärkta tips om var svaren kan sökas. Sina egna funderingar kring samma fråga kan man presentera i Vasemmistofoorumis skrivartävling, som pågår som bäst.

---

Tommi Uschanov: Mikä vasemmistoa vaivaa? Into, 2008.