Första gången jag träffade Bosse Hellsten, det var på bokmässan i Helsingfors år 2005. En ung man med långt hår i hästsvans, trasiga jeans och jumppadojor läser dikter på Edith Södergranscenen. På första raden sitter ett gäng med liknande klädkod som poeten. Jag tror de är kompisar till honom. De skrattar rått och hjärtligt när han läser och svarar på frågor.

Bosse Hellsten slår nog nytt finlandssvenskt rekord i användningen av svordomar och könsord i diktsamlingen Tango för babianer (2005). Diktsamlingen liknar inte något annat jag läst på länge, i alla fall inte något finlandssvenskt. Och det är inte bara svordomarna … Här finns en driv och en energi som är förförande, uppmuntrande, medryckande. Fast jag känner mig plötsligt lite gammal och så blir jag frustrerad för jag har en känsla av att han driver med mig som läsare. Han driver med poetrollen, med hela etablissemanget, men också med sig själv. Dikten känns nämligen också väldigt äkta. Här finns vrede, ångest, lyckorus som inte bara är poser. Kan man både spela apa och vara genomärlig samtidigt?

Subject: Herr Februari

Hej Mr February! Du är näste man till rakning i Ny Tids poetporträtt. Heidi von Wright presenterades förra månaden. Dödlinje för artikeln är ganska snart, men den kan säkert ruckas lite på. Helst skulle jag komma till Tammerfors och intervjua dej, visst bor du där ännu? Men jag tror inte att jag har råd med resan. Ett alternativ är att vi tar det per mejl, eller är du på väg till Helsinfors/Åbo den närmaste veckan? Vad tror du? Det kunde ju bli lite kul att göra det per e-post. Du är ju lite ”hemlig” i alla fall ur Helsingfors synvinkel. Är du säker på att du finns på riktigt?
hälsningar Kat

Hej, den här saken hade jag glömt. Porträttet. Jag svarar fort & kort: Jag har just flyttat tillbaka till Tampere efter en hård vinter & sommar på gammal järnvägsstation i Badlands österut. Eremitliv. Ja, jag bor i Tampere nu. Jag besöker Åbo denna vecka, men främst skogsvandr­ing tror jag & osäker på tidtabell. Mailintervju kan vara bäst. Fast det skulle vara fint & bra att träffas. Även Åbo alltså möjligt. Tampere förstås.
H. Bosse

Tack för snabbt svar. Det får nog bli mejl-intervju trots allt. Jag är ännu pank­are än jag trodde för ett par dagar sen. Hinner du svara på mejl de närmaste dagarna? Badlands? Eremitliv? Låter spännande. Hur? Varför? Berätta!
h Kat

Ok. Du frågar jag svarar. Ge mig lite tid att tänka. Det blir bra. Mailintervju har även fördelar.
h. Bosse

Ok, väldigt kort – Har serverat öl sedan jag fick frågorna. Här är något men jag vill kanske omformulera mig då jag läst igenom mina svar. Jag skickar ändå.
Bosse

Vem är Bosse H?

Vad gör du?

Jag är bartender på en liten bar i en gammal arbetarstadsdel i Tampere där träd huggs med hagelgevär och folk har namn som Hurja-Hilkka, Pumma-Pete och Kalastaja-Seppo. Men miljonärer håller på att överta landskapet. Seppo är kvar, den starkaste mannen i Pispala, fortfarande. Ror sin båt på sjön i t-skjorta i november. Hilkka kommer på en drink ibland med taxin på tomgång utanför och hunden i baksätet. Pete har portförbud. Mycket finns kvar. Många fina gamla gubbar går omkring med ärr från forna knivslagsmål, utan bitterhet. Men miljonär­erna bygger sina villor här för att det är vackert i Pispala (en hög ås med gamla trähus inklämd mellan två sjöar). Oftast visar de dock prov på usel smak. En del är allright, alltid handlar det förstås inte om pengar. Jag känner mig som någon slags märklig kvarleva här. Men så känner jag mig överallt. Jag har familj. Kvinna, två hundar, katt. Vi flyttade ut till en liten övergiven järnvägsstation österut för en tid sedan. Badlands. Nynazister. Det blev våldsamt & inte värt det till slut. Vi flyttade tillbaka. Men i princip är jag en havsmänniska.

Var är hemma?

Pispala, Tampere, är väl hemma. Jag känner alla och de känner mig. Men jag känner mig hemma på många andra ställen. Jag har t.ex. ett bra tält och tycker om Lappland. Men även i delar av Helsingfors, New York, Berlin. Balkan, genast, känner jag mig hemma. Key West slummen. Vissa distrikt i Prag alltid. Man sitter ner vid ett bord beställer öl och vet. Det är väl den känslan. Ljubljana. Hundar brottas på baren. Bartendern dricker med dig. Armbrytning. Såna saker. Antikvariat där man får röka och dricka kaffe och innehavaren inte vill sälja de böcker du vill köpa. Vill behålla dem själv. Man skålar. Hem är många ställen. Jag är väldigt fäst vid många saker. Äger många böcker och tre skrivmaskiner, två sovsäckar och tältet jag nämnde.

Varför skriver du just poesi?
Det är en temperamentsfråga. Och jag läser för mycket.

Hur skriver du?

Jag skriver på en av mina skrivmaskiner, en gammal Olympia från 70-talet. Materialet kommer från överallt. Överallt finns det människor som håller på med sina små saker & den som håller på med något grandiost (som att ro sin båt i t-skjorta i nov­ember & inte klaga över att ha halkat med hunden lite och ha sjukt i revbenen och påstå att de äro brutna fast de helt klart inte är brutna alls). Motkraft till alla former av självömkan. För mig finns det något stort här. Jag är inte intresserad av lek med ord & teknik osv. Klassisk skit. Alla mina idoler var i princip usla poeter men de var på väg åt rätt håll, men de trodde att de behövde göra poesi av det som var poesi utan omarbetningar. Jag skriver på nätterna. Röker cigaretter. Skriver.

När jag läste din debutbok Tango för babianer visste jag först inte om du var ironisk, poserade, drev med folk eller skrev hjärteblod. Den var så annorlunda än allt annat som skrevs på lyrikfronten just då. Kaxigare, uppkäftigare, vildare. Är du lika kaxig som boken?

Jag använder inte ordet kaxig & förstår det inte annat än som någon tam form av något främmande. Vild är bättre. Men traditionellt är poesin öppen för alla former av psykisk & fysisk vånda; som jag vill ta på allvar (men ofta inte kan & ibland inte vill) men vars uttrycksformer oftast är usla. Men annars är din analys utmärkt. I boken finns alla ståndpunkter & inget som klart är det ena eller det andra. Som jag ville då jag skrev den. Men det är en bok.

Har du nåt nytt skrivprojekt på gång?

Ja. Vissa människor som läst manus säger att röven syns mindre & att jag mognat. Jag har buntar med papper. Jag skriver.

Subject: Fler frågor

Katarina Gäddnäs kirjoitti:

Tack för svar. Hoppas, hoppas du hinner svara på de här frågorna också, abso­lut senast söndag.

Dålig tidpunkt för mig (alltid jävla mycket jobb på min bar i månadsskiftet). Förlåt. Har inte ens läst frågorna före nu & det här kan knappast räknas som svar. Ok, hör av dig hur det blir.
Bosse

I Tango för babianer finns ett flitigt namedroppande. Det fungerar bra som nån sorts markörer. Är det idoler, förebilder, människor som rör sig i din skalle fortfarande: Nietzsche, Morrison, Thoreau, mr Miyagi, Hegel, Miller, Hamsun, Rimbaud, Sartre, Bukowski, Kerouac, Kerouac, Kerouac? Har väldigt varierande förhållande till namnen (två eländiga filosofer och en gammal karatelärare + hedervärda Henry David). Vissa av dem du nämner här är egentligen inte ens värda att nämnas & andra förstås kära, alltid. Men man missar antagligen själva poängen & här skulle jag behöva mera tid, idiotiskt att försöka skriva något nu fort, men någ­ot slags manlig mytologi intresserar mig.

Är du revolutionär eller är det bara en cool attityd?

Jag är romantiker.

I en dikt skriver du ”och jag vill inte läsa/ en enda satans dikt/ på svenska dagen”, men om någon tjatade väldigt mycket, kunde du tänka dej att ställa upp då i alla fall?
Nä. Jag tycker inte om att uppträda. Jag skriver.

Kan du tänka dej att kallas Österbottning? Finlandssvensk?

… kollektiva identiteter … folk kan väl kalla mig vad de vill. Jag är född i Österbotten och det händer att jag säger att jag är finlandssvensk som en förklaring (jag talar bra svenska, skriver på svenska osv.) Men jag säger det inte på ett sånt sätt att det skulle betyda något mer.

Du har också en världspolitisk svit med i Tango för babianer, jag anar ironin, men … ja vad är politisk dikt?

Jag sysslar ej med sådant, men man kan väl försöka göra outsiderhållningen politisk om det gör den mer begriplig

Så hinner vi inte mera, texten skall gå i tryck. Jag är redan sen med inlämningen. Nånstans där borta i Tampere sover Bosse efter att ha serverat öl eller skrivit dikter hela natten. Jag bläddrar igenom hans diktsamling igen är nyfiken på hur nästa kommer att se ut och är glad över att nån som han bor i Pispala, kränger öl och skriver dikter på svenska i Finland.