En gång i månaden dimper det ner en färggrann tidning på hallmattan som heter Hälsa. Hälsa är en tidning ”för kropp och själ i balans”, som det står på pärmen. Det är en gåvoprenumeration av en välmenande släkting. Varje månad plockar jag upp tidningen Hälsa, sätter mig i fåtöljen i vardagsrummet och bläddrar pliktskyldigt igenom den. Varje månad tänker jag att nu har jag chansen att lära mig något nytt om hur jag ska ta hand om mig själv.

Hur jag ska äta för att må så bra möjligt, hur jag ska kunna hitta den motionsgren och alternativa behandling som passar just mig och utföra avslappningsövningar som får mig att tänka positiva upplyftande tankar. Det är ju trots allt det de feta röda rubrikerna på pärmen utlovar.

Efter bläddrandet sitter jag kvar i fåtöljen en stund. Jag känner mig trött och håglös, om än ännu tröttare och håglösare än för en månad sedan då förra numret av Hälsa, som visst var ett dubbelnummer, damp ner på hallmattan. Jag tänker på cheddarburriton och chockladplattan jag åt igår. Jag tänker på att jag inte deltagit i ett yogapass på två år. Jag tänker på att jag i min senaste visualiseringsövning tog livet av en människa. Jag öppnar tidningen på nytt och läser igenom chefredaktör Per Frisks (!) ledare. Ja, han heter faktiskt så, och han undrar: ”Kan du tänka dig att ge bort en bättre julklapp än Hälsa? Den räcker ett helt år och understödjer livet varje månad med våra bästa tips och råd?” Jag har ett direkt svar på Per Frisks fråga. Svaret är Ja. Det kan jag.

Jag går fram till bokhyllan, sträcker ut handen och plockar ut en bok på måfå. Det blir Bodil Malmstens Nästa som rör mig, en bok som jag minns att jag av någon orsak lämnade på hälft och inte efter det har återkommit till. Där en julklapp jag tusen gånger hellre skulle ge istället för tidskriften Hälsa. Inte för att jag skulle vara emot alternativmedicin eller förespråkande av sunda levnadsvanor eller för att jag inte skulle tro på att man kan förbättra livskvaliteten med hjälp av meditation eller raw food. Varför då? Jo, av den enkla orsaken att Hälsa inte bejakar min mänsklighet utan istället gör business på den. Per Frisk. Jag önskar från hela mitt hjärta att Hälsa berättade för mig att det är okej att vara ilsken och känna sig fet och deppig ibland, att det hör livet till. Inte att jag genast ska gå ut och plocka nässlor för att bli glad och frisk och energisk igen.

Kira Nalin

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.