Teater Tribunalens uppsättning av Ulrike Maria Stuart påminner om ett dataspel men resultatet känns ovanligt mänskligt.
På väg in i salen, när biljetten rivs, får jag ta ett par gula skyddsglasögon ur en korg. En bit in i föreställningen blir vi ombedda av en metalliskt klingande kvinnoröst att ta på dem.
Hittills har det stora utrymmet verkat närmast kliniskt – ganska tomt och vitkaklat. De vissna och nertrampade tulpanerna på golvet och dimman som närmar sig publiken får mig att associera till en kyrkogård.
Det ska dock bli mer organiskt än så. Mot slutet släpps alla hämningar och färgerna smetas ordentligt ut på den vita duken, det blir en grotesk performance.
När Teater Tribunalen i samarbete med Teater Galeasen sätter upp Ulrike Maria Stuart i Stockholm har jag inget att jämföra med, men det står klart att jag aldrig har sett något liknande. Nobelpristagaren Elfriede Jelineks originalmanus har 25 repliker och är sex timmar lång. Men det får inte tryckas, spridas vidare. Istället uppmanar Jelinek teatrarna att göra vad de vill med materialet.
Ofta är replikerna långa och ordrika. Vad personerna säger, eller egentligen menar, är svårt att ta in. Det mattar ut en. Rösterna drunknar i varandra. Vem ska man lyssna på? Ålänningen Alfons Röblom från Teaterhögskolan i Helsingfors tar inte mest uttrymme men rabblar en monolog, imponerande tät och snabb.
I förgrunden finns Frida Röhl som på en och samma gång är Ulrike Meinhof/Maria Stuart/Jelinek och Frida. RAF:s ledare Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof möter Elisabet I och Maria Stuart. Så även om texten är svårgenomtränglig har tonen en bestämt samhällskritisk klang – vare sig Röhl vrålar könsord mot publiken eller Saskia Husberg i rollen som Ensslin går upp i komisk falsett.
Som åskådare känner man sig också delaktig. Publiken agerar jury och vi får bedöma en audition där två unga kvinnor framför varsin politisk text. Jelinek vinner.
Genomgående är att nästan vad som helst kan hända. Pang, pang! Det påminner om ett dataspel, men resultatet känns ovanligt mänskligt. På scen pågår ett låtsaskrig, en repetition och en metateater. Men fram träder insikten om att det är högst verkligt, helt på riktigt.
Teater Tribunalen och Teater Galeasen: Ulrike Maria Stuart. Text: Elfriede Jelinek. Översättning: Magnus Lindman. Regi: Mellika Melani. Musik: Dror Feiler. Scenografi: Bengt Gomér. Kostym: Ulrika van Gelder. Ljus: Carina Persson. Medverkande: Frida Röhl, Per Grytt, Saskia Husberg, Alfons Röblom.
Lorna Bartram
