Om du slår upp ordet demokrati i en ordbok eller söker en förklarning på Internet, får du läsa att demokrati förenklat betyder folkstyre. I vårt moderna samhälle uppfattar vi demokrati som rättigheten till fria val, där majoritetens beslut räknas.

För mig betyder demokrati frihet, privilegium och rättigheten att vara den jag är, men samtidigt en skyldighet att göra det värdigt. Jag har inte växt upp i ett demokratiskt samhälle och därför ser jag demokratin som en underbar gåva som vi borde bevara till varje pris.

För några månader sedan blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp som SFP:s kandidat i EU-parlamentsvalet. Kommunalvalet var klart och jag var ödmjuk och tacksam för att jag hade kommit in i fullmäktige i Närpes. Samtidigt som jag blev tillfrågad av Svenska kvinnoförbundets ordförande Sara Eklund och hörde motiveringen till varför just jag skulle ställa upp, for många anledningar till att tacka nej genom mitt huvud. Jag behövde ju tid för att koncentrera mig på den lokala politiken. På vårens agenda fanns otaliga utbildningstillfällen för de nya fullmäktigemedlemmarna. Att både jag och min familj skulle gå igenom ett val till efter så kort tid var inte så lockande det heller. Dessutom jobbar jag som vårdare och behöver hjälpa till med att försörja min familj.

Men tack och lov, där det fanns många men, fanns det också någonting lockande i förslaget. Vad?

Själva faktumet att jag bor i ett land där jag kan påverka tillvaron på olika sätt just genom att rösta, ställa upp i olika val och kämpa för det jag tror på. Genom att vi alla genom föräldramöten, Hem och Skola-möten, kalas och samtal med grannar och föräldrar, utövar demokrati utan att vara medvetna om det. För som sagt, demokrati fick jag på köpet genom min flytt till Finland. Men, att veta att vi bor i ett demokratiskt samhälle betyder inte att vi tänker på det.

Demokrati är mera en känsla vi har som betyder trygghet, frihet, att kunna vara sig själv och att räknas! Så efter samtal med min familj och ett kort övervägande sa jag JA. Så fort jag sagt ordet, kände jag en lättnad som bekräftade att jag hade fattat rätt beslut. Men jag kände också rädsla och osäkerhet inför uppgiften. Hinner jag? Orkar jag? Kan jag vara den lilla röst som betyder så mycket? När sådana tvivel kommer, framkallar jag känslan som infann sig efter ett möte som ägde rum ett par år sedan.

Det var sommaren 2007 och jag fick äran att träffa vår migrations- och Europaminister Astrid Thors. I diskussionen deltog myndigheten för socialförvaltning, koordinatorer för olika projekt som gällde invandring och nyfinländare och stadens representanter. Jag fick inbjudan att delta i samtalet och delge mina åsikter.

För mig var det ett stort ögonblick i mitt liv. Ministern lyssnade noga på vad vi sa, oavsett varifrån vi kom. Hon förklarade och fick förklaringar också. Jag fick säga mina åsikter med den trygga vetskapen att jag blev hörd! Det var stort! Att bli hörd betyder inte att få som man vill, men det är ett viktigt steg på vägen till vårt mål.

Därför ställer jag mig till förfogande i EU-parlamentsvalet. Jag vill också kunna vara den lilla rösten som betyder mycket.

Förra veckan deltog jag i en utbildning i Bryssel. För första gången fick jag äran att officiellt representera Finland och SFP, det land och parti som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Om ni hade varit flugor i taket och sett alla Finlands kandidater i sällskap med många andra europeiska kandidater i diskussioner, skulle ni ha varit stolta! Demokrati och politik blandat med värdighet, det är ett gott recept. Tro mig!