Den litterära utformningen, i roman noir-stil, gör att Black Ascot sticker ut. Livet på Floragatan, där den föräldralösa Erika bor med sin moster, har en postmodernistisk struktur. I garderoben hänger 750 klänningar. Livsledan upplöses i spritångor.
Black Ascot delar kvaliteter med exempelvis Kameliadamen av Alexandre Dumas. Och det är just kamelior som Erika Ascot under en weekend i Köpenhamn skickar till ett antal bloggkollegor hon håller av. Det är vanor som väckt spekulationer i vem som egentligen ligger bakom den minst sagt dekadenta bloggen.
I ett av inläggen lottar Erika ut en ärvd pistol: ”Beskriv bara personen ni skulle vilja döda (men inga namn plz)”.
Den 12 april manglas ett pressmeddelande ut från Malmö Opera. Marknadschefen Thomas Wicksell avslöjar att ”Bloggen var ett experiment. Huvudpersonen bodde inte på Östermalm i en våning med fem kakelugnar och 750 klänningar. Hon drack inte plommonvin i skolan och hennes föräldrar var inte döda. I själva verket var hela detta ett försök att på ett nytt sätt berätta samma sak som berättas på scenen i operan Vanessa.”
– Vi ville nå en ny publik på andra villkor. Vi tog historien om Vanessa, där Erika Ascot är en bifigur, och gav den till Studio Total, säger Wicksell.
Black Ascot är alltså en fri tolkning av den amerikanska kompositören Samuel Barbers Vanessa. Wicksell berättar att det ”i princip” är två personer som skriver historien om Erika, de vackra och ofta dramatiska fotografierna är delvis egna bilder från Operan och kostymförrådet.
Modebloggar har visat sig vara ett effektivt sätt att nå en ung målgrupp, och det Studio Total sysslar med är så kallad gerillamarknadsföring. Men hittills har den enorma mängd PR bloggen genererat inte omvandlats till någon ökad biljettförsäljning. Malmö Opera är ändå nöjd över hur projektet utfallit.
– Jag vill att vi fortsätter, säger Wicksell, som också menar att det inte är otänkbart att historien om Erika så småningom kommer ut i bokform.
Lorna Bartram
