EU har en befolkning på över 496 miljoner, har världens högsta BNP och motsvarade år 2007 31 procent av världens ekonomi. Sedan Finland anslöt sig har det skett en betydande maktförskjutning till Bryssel framför allt från de små länderna. Lissabonfördraget, som godkänts av vår riksdag, kommer att göra EU till en juridisk person som kan sluta internationella avtal. De enskilda ländernas inflytande kommer ytterligare att försvagas eftersom allt flera frågor kommer att kunna avgöras med kvalificerad majoritet. Hur har egentligen den finländska överheten klarat av att simma i EU-soppan?

Finlands politik i EU har traditionellt varit att så noggrant som möjligt följa och tillämpa Bryssels ukaser. Den finländska rövslickarmentaliteten har långa historiska rötter. Under den svenska tiden var de finska ståndspersonerna tvungna att konkurrera om posterna i den svenska centralförvaltningen. Eftersom finnarna huvudsakligen framstod som kusinerna från landet, vars familjer inte var speciellt förmögna eller inflytelserika, hade fattigadeln härifrån ganska små möjligheter att göra sig gällande. Borgå lantdag 1809 gav den dåtida finska eliten en gyllene chans att skapa en egen centralförvaltning med nya höga tjänster. Att flytta över lojaliteten från Stockholm till S:t Petersburg behövde därför inte någon lång betänketid. När storfurstendömets finska tjänstemannaadel slickade uppåt fick den frihet att kontrollera undersåtarna. Motsvarande beteende styrde elitens maktbegär under finlandiseringens tidevarv. Genom att, som agrarförbundet och Kekkonen, vifta med rysshotet kunde de diktera politiken på hemmaplan.

Vad som händer i Bryssel har omedelbar återverkan i Helsingfors. Syftet med den europeiska inre marknaden är att garantera fri rörlighet för varor, tjänster, kapital, och människor. Därför kan det franska kärnkraftsbyggbolaget i Olkiluoto anställa polska byggnadsarbetare och betala dem usel lön enligt ett irländskt avtal. Företag som tillämpar finländska kollektivavtal kan inte konkurrera med utländska på sin hemmamarknad. MedOne, som är en del av den svenska vinstdrivande Attendo−koncernen, har övertagit stora delar av den hälsovård, som tidigare har bedrivits direkt av kommuner och sjukvårdsdistrikt. Detta trots att majoriteten av finländarna inte vill ha en privatiserad sjukvård.

Historiskt har cirkeln för den finländska överheten slutit sig. Svenska tidens dragiga förmak i Stockholm gav små smulor åt de bugande finska ståndspersonerna. Dagens elit får sällan vara med när de stora pojkarna och flickorna i Bryssel bestämmer. De unga välutbildade finländare som lyckas komma in i maktens korridorer glömmer så snabbt som möjligt sitt ursprung för en europeisk identitet.

I det här perspektivet är EU-valet i juni viktigt. Parlamentet, som från början var ett rådgivande organ, har numera ett betydande inflytande. Ledamöterna sitter enligt partitillhörighet och inte enligt nationalitet. Representanter för flera av de europeiska kommunistpartierna, cypriotiska Akel, tyska Der Linke, italienska Rifondazione och grekiska Synaspismos samlades därför under påsken på Cypern för att godkänna en gemensam appell för EU-valet. Den nuvarande utvecklingen i EU måste brytas. De som är mest utsatta ska inte bli de som får betala kostnaderna för den nuvarande finansiella krisen. Målet är i stället ett jämlikt Europa med en solidarisk utveckling som skyddar miljön och respekterar demokrati, solidaritet och fred.

Skribenten är EU-valskandidat för Finlands Kommunistiska Parti.

Lena Huldén

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.