Om man kan visa att jämställdhet och mångfald är en god affär – tar då marknadskrafterna över som motor för framåtskridandet? Vi kunde överlämna den köns- och sexualpolitiska kampen i konsulternas och PR-proffsens sakkunniga händer och istället ägna oss åt familjeliv och frimärkssamlande.

Den här tanken dök upp i mitt huvud när jag i vintras satt på en nordisk konferens för mansforskare i Roskilde och hörde Thomas Alslev Christensen från den danska Forsknings- och innovationsstyrelsen. Han berättade om en dansk statlig utredning som visat att företag som har ungefär lika många kvinnliga som manliga anställda är dubbelt så sannolika att vara innovativa i jämförelse med andra företag. Den genomsnittliga andelen kvinnor i danska företag är bara en fjärdedel. På samma sätt ökar innovationerna med fler anställda med utländsk bakgrund. Företag med mångkulturell personal har enligt studien 30 procent större innovationskraft än företag utan.

En annan studie som verkade visa på att det finns pengar att tjäna på jämställdhet kom redan hösten 2007. Näringslivets delegation EVA här i Finland presenterade en undersökning av alla finska företag med fler än tio anställda. Den visade att företag som leds av kvinnor i snitt uppvisar till och med tio procent bättre lönsamhet än de som leds av män.

Både i det danska och finska fallet är det ändå oklart åt vilket håll orsakssambandet verkar. Ökar kvinnor och invandrare innovativiteten och lönsamheten – eller är innovativa och lönsamma företag mer öppna för att anställa dem och ge dem chefsjobb? Antagligen fungerar sambandet åt båda hållen, vilket betyder att lönsamhets- och innovationsvinsterna är verkliga men kanske inte riktigt så stora som tidningsrubrikerna indikerar. Men i alla fall.

Ett tredje exempel är det sedan länge etablerade fenomenet ”pink money”. I krisens USA är resebranschen nu extra intresserad av kundgruppen samkönade par. Enligt Chicago Tribune har det visat sig att bögar och flator till skillnad från andra amerikaner inte minskat på sina turistresor. De använder dessutom mera pengar på sina resor än genomsnittet. De har ofta inga barn och båda har jobb. Pengar att tjäna alltså, för den som förstår att locka dessa ”pink dollars” med en extra välkomnande inställning. Utbildningschefen på International Gay & Lesbian Travel Association berättar för Chicago Tribune att efterfrågan på kurser om riktad marknadsföring till bögar och flator är enorm just nu. Flera amerikanska storstäder, bland dem Chicago, satsar för tillfället på stora reklamkampanjer för att locka till sig regnbågsturisterna.
Kan alltså SETA och kvinnoförbunden nu med förtroende lämna över verksamheten till turismindustrin och och sätta lapp på luckan? Riktigt så enkelt är det förstås inte.

Näringslivet är visserligen redo till förbluffande fördomsfrihet när det finns pengar att tjäna. Men problemet med marknadskrafterna är att de inte gör det som är ekonomiskt rationellt utan det som de föreställer sig att är ekonomiskt rationellt. Det kommer att behövas mer än ett par utredningar för att ändra de manliga direktörernas föreställningar om kvinnliga chefer och om vad som händer om företaget profilerar sig som gayvänligt. Men visst finns det positiva tecken i tiden. Marknadskrafterna håller på att bli en hjälpmotor, som kanske gör det litet lättare att trampa i jämställdhetsarbetets uppförsbacke.