Medierna har berättat att G20-mötet i London 2.4. var lyckat och att man har enats om både räddningspaket för världsekonomin och starkare reglering av finansmarknaden.
Samtidigt påminner Kepas pressmeddelande om att nyttan av de tilltänkta åtgärderna endast marginellt kommer att gagna de fattigaste ländernas ekonomi. I Dagens Nyheter 3.4. gör sig Londonkorrespondenten Jens Littorin diskret lustig över kostnaderna för mötet: bara Londonpolisen har räknat med en nota på 120 miljoner kronor, och det innan demonstrationerna framför Bank of England urartade på onsdagen före mötet. En videokonferens hade varit både enklare och billigare.
En annan lustighet kunde man höra på kulturseminariet som arrangerades på Helsingfors universitet 31.3. (se sid. 6 och 7 i denna tidning) där det föreslogs att man måste ta ”fondherrarna” i handen och förklara så de förstår, ”som i Kindergarten”. Humorn kan vara ett hälsotecken, men också ett tecken på uppgivenhet. På seminariet efterlystes ändå inte bara mera pengar för kultur och kulturkritik. Där efterlystes också ideologikritik: kritik av den världsbild som erbjuds åt oss som om den var verkligheten själv.
Det är viktigt att se att kulturfolket och demonstranterna framför Bank of England har något gemensamt. Båda har alternativa världsbilder på näthinnan, och de här bilderna är särskilt viktiga nu, då världsekonomins svårigheter tvingar fram nya lösningar.
Kulturdebatten som i mars blossade upp kring Hbls kulturbevakning handlar i grunden inte om finkultur eller om Hbl, utan främst om en världsordning. Det är inte en motsättning mellan kulturkoftor och vanligt folk, utan mellan folk i allmänhet och ett ekonomiskt tänkesätt som gör världen obegriplig och ogenomtränglig, och på så sätt gör människan maktlös.
Låt mig vara riktigt tydlig: kulturen drabbas av samma lönsamhetslogik som gör att vi inte tycks ha råd med det allra viktigaste, som vård, omsorg, jämlikhet, tid, eftertanke och fördjupning. Men till skillnad från många andra drabbade är kulturkoftorna förhållandevis mätta, friska, utbildade och välartikulerade. Med privilegier kommer ansvar. Därför hoppas jag att debatten fortsätter.
Nora Hämäläinen
