Under de senaste veckorna har EU börjat krypa in i synfältet också för dem som inte orkar intressera sig för sådant till vardags. Valstugor och annonser försöker locka folk att rösta trots att hela EU för många känns som en stor ogenomtränglig byråkrati och tillfällig förvaringsplats för politiker.

På den sameuropeiska nättidskriften och tidningsnätverket Eurozines årliga konferens 8–11.5 i Vilnius (se sidan 5) syntes EU och Europa i ett annat ljus. Fokus låg där på de skillnader i historisk erfarenhet som skapar åskådningsmässiga kontraster mellan olika länder, och särskilt mellan öst och väst. Den västeuropeiska berättelsen om långsiktig integration och fredsbygge sedan andra världskriget saknar motpart i de länder som levde under kommunismen och i hög grad var avskurna från det övriga Europa ända till 1989. Där man t.ex. i Finland och Sverige talar om en nedmontering av välfärdssamhället sedan 80-talet, upplever många central- och östeuropéer dagens samhälle som ett paradis jämfört med det de levde i för 20 år sedan.

Med den ständigt breddade och fördjupade integrationen är det knappa intresset för EU en kritisk fråga för den europeiska likväl som för den finländska demokratin. Många viktiga beslut fattas på ett plan där människor inte upplever att de kan påverka. Samtidigt vållar de ideologiska och historiska skillnaderna inom EU en svårare utgångspunkt för övervägt och demokratiskt beslutsfattande. I brist på gemensam referensram och bristande insikt i de andras erfarenheter blir politiken lätt ren intressebevakning och rent maktbruk, medan de konstruktiva samtalen uteblir.

Det här har sagts många gånger förut, men det kan sägas igen. EU är inte en angelägenhet mellan Finland och Bryssel utan en komplicerad ekonomisk, politisk och ideologisk konstruktion som måste processas och förstås på många olika sätt. Det är inte en fråga om ja eller nej, eller ett forum som man kan projicera sina hotbilder eller hopp på. Det är en del av vår politiska verklighet, och vi måste aktivt sträva efter att göra det till en fungerande demokratisk del. Ett starkare och mångsidigare historiskt perspektiv på Europa är en viktig väg mot bättre förståelse, så länge det inte domineras av förenklade berättelser.